fram. För att undvika loopar så ansvarar varje switch för att inte vidarebefordra ett
broadcastpaket mer än en gång [15].
Figur 13: Grafisk beskrivning av High availability Seamless Redundancy protocol.
4.6.4 Jämförelse av protokoll för redundanta nätverk
När man diskuterar redundanta ethernetnätverk är den viktigaste parametern att ta hänsyn till
konvergenstid. Konvergenstiden anger hur lång tid det tar för att nätverk att återuppta normal
kommunikation efter en störning. Konvergenstiden måste vara så pass låg att systemet inte
påverkas om en länk skulle gå ned. Detta medför alltså att konvergenstiden måste vara känd.
Med RSTP kan man bygga upp nätverket med en meshtopologi vilket skapar ett väldigt robust
nätverk som klarar många störningar, det är även enkelt att ansluta nya switchar till en sådan
topologi. Studerar man figur 10 så ser man att nätverket kan hantera att tre länkar fallerar och
fortfarande upprätthålla kommunikation mellan noderna.
Nackdelen med RSTP blir en hög konvergenstid då root switchen ska beräkna fram ett nytt
trädnätverk samt distribuera detta till samtliga switchar i nätverket. Denna konvergenstid är
även väldigt svår att beräkna [15]. Använder man RSTP i en ringtopologi går detta att komma
runt men då kommer konvergenstiden att vara högre än med motsvarande lösning med MRP.
Detta gör att RSTP inte lämpar sig särskilt väl för ethernetbaserade fältbussar, utan gör sig
bättre i ett övergripande nätverk på högre nivå som till exempel ett SCADA system.
Till skillnad ifrån RSTP så måste ett system som använder MRP vara kopplat i en ringtopologi.
Detta medför en rad nackdelar jämfört med en meshtopologi: Det är inte lika enkelt att ansluta
nya switchar och det är inte lika robust då nätverket endast klarar av att en länk går ned,
oberoende av hur många switchar som finns i nätverket. Fördelen med MRP är att det är enkelt
