Dagar som gar tider som kommer - Vifell, Pontus

Sven reser sig och stänger dörrarna. Men han tycker det är onödigt då Josef talar så högt att det hörs ända
till Hanviksbacken.
Clara reser sig upp och öppnar dörren till köket på glänt.
Josef sätter sig på köksstolen och Sven tar fram kaffekoppar. Han väntar på att kaffet ska sjuda.
— Vad är det som har hänt? frågar Sven och vänder sig mot Josef.
— Igår blev jag kallad till Johansson vid Södergården. Du vet nybygget på gärdet.
— Du menar där vår barnflicka och hennes syskon bor?
— Ja, just den familjen.
Clara förstår att det är Eriks far de pratar om. Äntligen ska hon få höra sanningen.
— Ingen sa vad det handlade om, utan jag trodde det var ett familjebråk, säger Josef.
— Så du åkte ner? säger Sven och häller kaffe i kopparna.
— Ja du förstår, jag kom in i deras vardagsrum. Emma, hans fru, skrek, grät och sprang runt i rummet. Hon
skrek: Köket! Han är i köket! I soffan satt Rut och höll om barnen, de var stumma och svarade inte på tilltal.
Sven börjar stoppa sin pipa.
— Jag gläntade lite lite på dörren men stängde den genast. Sen ringde jag distriktsläkaren och fick bort frun
och ungarna från huset.
— Var det så illa? säger Sven och tänder pipan.
Sakta sprider sig röklukten i rummet.
— När jag öppnade köksdörren såg jag Johan på en köksstol med hela huvudet bortsprängt. Rummet var
nerstänkt av blod.
— Det var som fan, säger Sven och tar pipan ur munnen.
Men Josefs kraftiga stämma fortsätter:
— På väggarna bland blodfläckarna fanns delar av huvudet, ögon, öron och tänder. Blodiga hårtussar och
hjärnsubstans var fastklistrat i taket. Men det värsta var allt blod. Han hade förmodligen stoppat en
dynamitgubbe i munnen och tuttat på.
— Så det var självmord, säger Sven och suger på en slocknad pipa.
— Det är synd om frun och barnen, men kommunen kommer nog att stötta dem.
Josef har knappt druckit något. Nu lyfter han koppen och dricker det halvljumma kaffet. De sitter länge och
samtalar om händelsen. Först när mörkret faller går Josef hem.
Clara stänger sakta dörren till köket och sätter sig soffan. Nu vet hon varför Rut inte ville säga något.