KAPITEL 52
Julmånaden kommer fort när man har mycket för händerna. I förra veckan fick Clara jultvätten, som ska
strykas och manglas.
Leonard och Veddig får följa med, för att dra stora mangelveven så att den tunga marmorskivan kommer i
friläge. Det har hon lärt dem. De binder fast tvättkorgen på sparken och Clara lägger en filt över tvätten. Hon
drar ut sparken till vägen, ställer sig på medarna med pojkarna bakom sig, och glider sakta nedför backen
mot Skogsängsvägen till Bångs konditori som hyr ut mangeln.
De bär tvättkorgen från solsken ner i underjorden, där monstret står. På mangelbordet ligger valsar som
Clara rullar lakanet kring. Pojkarna vevar upp vidundret i friläge och Clara lägger in rullen med lakanet. Det
knakar och brakar när de, på var sin sida, drar hjulet två varv så att lakanet blir riktigt slätt.
Clara låter tankarna vandra fritt till allt som kan hända vid jul. Svens mor kommer på besök. Hon har bokat
hotellrum i Stockholm, och det är bra, eftersom Sven inte kan prata med henne, utan att de blir osams. Då hon
är pacifist kan hon inte förlika sig med att sonen bär uniform och tjänar krigsmakten. Det blir svårt att medla
mellan två envisa personer.
Clara rullar två lakan på cylindern och hör att mangeln står i viloläge. Valsen är på på plats, och barnen
vevar på hjulet.
Kriget finns alltid där i hennes tankar. Ryssarna närmar sig Polens gränser och de allierade Neapel. I senaste
brevet från mor skrev hon om hur amerikanska flygande fästningar nödlandat på Österlen. De hade fått
motorerna sönderskjutna när de bombade tyska städer.
Det blir att skriva julbrev, när hon manglat färdigt. Ett långt till mor och alla syskonen. Men Aina Erlander,
som bor i Stockholm med sin Tage som fått arbete på regeringskansliet, tänker hon ringa.
De arbetar lugnt. Det ena lakanet efter det andra lämnar marmorskivan, och Clara ser alltid till att det finns
en rulle kvar i underdelen. Om pojkarna skulle glömma att låsa mangeln kommer hela överdelen att rasa ner.
Hon hör hur mangelns kuggar fäster i varandra och hur barnen kivas. Allt känns som en rytm i huvudet.
Hon funderar om kylan kommer till jul, precis som förra året. Men det finns i alla fall koks hemma, så
barnen behöver inte gå upp så tidigt för att elda.
Plötsligt lägger Clara ifrån sig lakanet och sätter sig på en stol. Hon tänker på Rut och hennes syskon som
förlorat sin pappa så tragiskt. Deras mamma som bröt ihop efteråt och fick söka hjälp. Hur blir deras jul?
Mangelns kuggar fäster i varandra som älskande par. Det skramlar och rister i stommen. Leonard ser
fascinerad på kuggarna. Utan att tänka sticker han in pekfingret mellan kugghjulen. Veddig ser det ,och håller
kvar veven och skriker:
— Mamma! Mamma! Leonard sitter fast med fingret!
Clara vaknar till och vänder sig om. Hon ser Leonards hand där hjulen tar i varandra, släpper allt och
skriker:
— Gode Gud! Har han krossat handen?
Hon springer fram till Leonardoch ser att han stuckit in fingret mellan kuggarna.
— Gör det ont?
Han skakar på huvudet men ögonen är blanka.
— Hjälp mig att dra veven baklänges så att fingret kommer loss, säger hon till Veddig.
Hon tvättar bort oljan och klämmer på fingret. Leonard gnyr men håller igen tårarna. Så kommer Clara på
en lysande idé.
Hon tar pojkarna i handen och går upp till konditoriet. Personalen flockas kring Leonard och hans finger.
Clara köper varsin glass till barnen. Fru Bong kommer med gasbinda och två glasspinnar till Clara. Medan
Clara spjälar fingret med två pinnar och ett rejält bandage äter pojkarna sin glass.
På vägen hem skrattar pojkarna åt händelsen och slickar sig om munnen efter glassen och drar sparken
uppför backen.
Men Clara tänker på julen och allt som ska göras. Tvättkorgen får Sven hämta när han kommer hem.