KAPITEL 53
Det knackar på dörren och Clara ropar.
— Stig på.
Systrarna Pettersson öppnar dörren, drar undan täcket och stampar av sig snön. Skorna ställer de i hallen.
— Tomas och Carin är i barnkammaren, säger Clara.
— Vi vill prata med tant Clara om söndagens bibelord, säger Eva.
Hon tittar på flickorna, det var om sanning och lögn de hade diskuterat. Clara slår ihop tidningen och alla
går till köket. Där dukar hon upp saft och kakor
Tomas och Carin måste ha hört när hon öppnat kakburkarna för de kommer ut i köket.
Flickorna undrar om sanning kan vara lögn och lögn det riktiga. De pratar fram och tillbaka om detta. Till
slut säger Clara:
— För en del blir sanningen en lögn och en lögn sanning.
Sedan läser hon berättelsen Sanningens pärla av Topelius. Det blir tyst i köket och alla lyssnar. Efteråt
förstår de att sanningen är tudelad.
Då kommer Clara på idén att skriva om berättelsen till en sagopjäs för söndagsskolans barn som de sedan
ska spela upp för föräldrarna.
Tredje advent åker Clara och Sven till Centralstationen och hämtar hans mor Ingeborg vid Malmötåget.Hon
är klädd i pälskappa och resväskorna står på perrongen bredvid henne.
— God jul och välkommen, säger Sven och räcker fram handen.
Clara kramar svärmor och hälsar välkommen.
— Hur är det med barnen? undrar modern.
— De mår bra allihopa, tack.
— Vill du ta mig under armen Clara, jag har så svårt att gå.
Hon tar svärmodern under armen och känner den magra kroppen. Hon har glömt hur svag hon blivit efter
alla magoperationerna.
Ingeborg och Clara sätter sig i baksätet och Sven lägger väskorna i bakluckan. Ingeborg slumrar in efter
resan. Hon har aldrig besökt dem tidigare och kommer nog att granska huset, som hon hjälpt dem att köpa,
tänker Clara.
Hon kan se henne häpna över att det inte finns vatten. Och hur sju personer kan tvätta sig i det lilla
tvättrummet. Och hur man kan leva med utedass. Sen kommer hon att skylla allt på Sven.
Sven kör in Volvon på gårdsplanen och öppnar bildörren för sin mor. Clara har skottat undan snön på
cementtrappan upp till huset.
Försiktigt bjuder Clara armen och tillsammans går de uppför trapporna. Hon öppnar dörren, drar undan
skynket och så står dei hallen. Clara hjälper henne av med pälsen.
— Har Clara ett draperi för dörren?
— Det är för att mota kylan, men nu går vi in i matrummet så kommer jag med te.
De pratar om barnens framtid, och Clara berättar hur hon och Sven planerat pojkarnas utbildning.
Så kommer stunden då Ingeborg ska inspektera huset. Hon säger inget om de slitna möblerna och de
nersuttna fåtöljerna. Men när de kommer in i köket och hon ser vattenhinkarna förstår hon inte hur Clara
orkar. Clara berättar då om brunnen som sinade. De fortsätter till tvättrummet.
— Kan ni tvätta er här?
— Ja, men inte alla på en gång.
— Vad finns bakom hänget?
— En toaletthink som används på vintern.
— Ni kan inte bada här alltså, konstaterar Ingeborg.
— Nej, pojkarna åker in till Medborgarplatsen varje fredag och bastar, svarar Clara.
— Här skulle jag aldrig kunna bo. Tur att jag tagit in på pensionat.
Clara biter ihop tänderna och är tyst.