ett enda stort gap där solstickan är inpluggad. Först nu ser hon det roliga i situationen, och är nära att brista
ut i skratt.
Clara tar Leonard i handen och går ner till droskan, som Gunnar kört fram.
Clara ska dra ner mörkläggningsgardinen i köket, men ser istället ut i vinternatten och tänker på
eftermiddagens dramatiska händelse. Hur läkaren på akutmottagningen med förundran såg på Leonard. Han
tog fram ett benrangel och visade vad som hänt med käken. Sedan tog han ut tändsticksasken ur Leonards
mun, kände runt hakan med händerna och gjorde ett knyck, Leonard skrek till. Sen blev det tyst. Käken var
på plats.
Hon sneglar på termometern som visar tio minusgrader. Barnen är i matrummet, och hon hör hur Carl
vrider på radions stationssökare för att få in en station som spelar jazz. De andra sitter nog och läser. Clara ler
och tittar ut över himlen, där luftvärnets strålkastare letar efter främmande flygplan och nästan når till
Karlavagnen.
Leonard, som gapade så stort, är tyst nu. Han läser för sin konfirmation. Tiden går. Anmärkningen som
kyrkoherde Jonsson gav honom för att han hade ett bokmärke av en ängel i bibeln, skrattade han bara åt.
Sedan ska Veddig läsa för sin konfirmation och i vår slutar han skolan. Ja, tiden kommer och går, sen
försvinner den i intet, tänker Clara.
Ljuskäglorna skjuter upp som istappar mot himlen. Clara drar ner gardinen och allt blir mörkt i köket.
Klockan är sju när Clara slänger benen över sängkanten. Kylan går genom hela kroppen då fotsulorna når
golvet. Men det finns något annat i luften, något obestämbart, något som hänt medan hon låg och sov
Fötterna hittar de slitna morgontofflorna och armarna morgonrocken som hon sveper kring kroppen innan
hon väcker barnen. Sen slår hon på Luxorn. Den bara knastrar, det är Carl som ändrat station, tänker hon, och
vrider ratten till Stockholm.
Extra sändning över Stockholm Motala. Ryska bombplan har fällt flera bomber över Strängnäs och
Stockholm i natt. Clara vrider på volymen, och snart står barnen kring henne och lyssnar.
— Carl, du som har kläder på dig, spring ner efter DN så får vi se om det står något i den.
Carl sticker genast fötterna i träskorna och försvinner ut.
Radiorösten talar om att bomberna fallit i Eriksdalsbadet och att ett pumphus blivit förstört.
— Det är vid Eriksdalsbadet, bara en bit från vår skola, säger Leonard.
Carl slänger upp dörren, sparkar av sig skorna i hallen och skriker:
— Bomber över Stockholm!
Han slänger DN på bordet så att alla kan läsa de feta rubrikerna.
— De skulle bomba Helsingfors men navigerade fel och släppte sin last över Sigtuna, säger Carl, som har
läst artikeln på väg upp från brevlådan.
På eftermiddagen, då Clara är ensam med sina tankar, går hon fram till köksfönstret. Där har hon ofta stått
och väntat på att Sven ska dyka upp med taxin i Hanviksbacken.
Hon höjer blicken och när hon får solen i ögonen skuggar hon med handen. Här stod hon och såg ljusspelet
över Stockholm. Några timmar senare kom krevaderna över staden. Varför sköt inte luftvärnet?
Men det var en smäll i natt. Den ryska smällen.
Hon är fyrtioett och hennes tid är inte ute än.