KAPITEL 55
Efter en mild vinter slaskar snön bort och allt skräp blir synligt. Clara drar med krattan ut alla kolhögar som
Gunnar rensat ur gengasaggregatet med krattan. Papper och fimpar fladdrar för vinden. Några enstaka svarta
snöhögar sprider hon ut med snöskyffeln så att solen får dem att smälta.
Hon tänker på Sven och hur länge han får vara kvar i det militära. De allierade och ryska trupper tränger ut
tyskarna mer och mer. Han har engagerat sig i Solvännerna, en nudistförening. Förra sommaren åkte hela
familjen ut till en halvö vid Botkyrka.
Barnen jublade när de fick springa omkring som Gud skapat dem. Men hon tyckte inte om att gå i Edens
lustgård och exponera sin nakenhet bland gubbar och skrynkliga damer. Så i sommar får han åka själv med
barnen och Barbro, grannens dotter, som ville åka med förra sommaren.
Hon drar in det sista skräpet i högen med sopor.
Carl fyller femton år. Clara bakar en tårta. Hon delar sockerkakan i två halvor och fyller underdelen med
inlagda jordgubbar och garnerar med vispad grädde.
Carl vill inte ha något kalas. Det blir bara familjen och Barbro, som ska lära pojkarna att dansa foxtrot.
Carl önskar sig grammofonskivor i present. Det ska vara Benny Goodman och Louis Armstrong, han med
den hesa rösten. Men det är Glenn Miller och grammofonskivan Stardust han helst vill ha. Orkestern reser
runt i världen och roar de allierades soldater. Pojkarna köper skivor, och när de går sönder smälter de ner
dem och vallar sina skidor med massan. Hon skrattar för sig själv och lägger det sista av grädden på tårtan.
Sedan delar Clara den i åtta lika delar.
Några tårtsmulor är allt som finns kvar på tårtfatet. Draperiet till barnkammaren öppnas för dans. Clara sitter
längst in i alkoven och ser ut över dansgolvet.
Barbro och Carl håller om varandra och Glenn Miller spelar Stardust.
— Ett, två, tre, håll takten, dansa på tå, säger hon.
De går rakt fram och krockar med bordet.
— Men hur gör man när man svänger? snäser Carl.
— Först måste du få in rytmen och takten och grundstegen.
Carl tar sina första steg på dansgolvet. Barbro manar och Carl lär. Snart svänger han mjukt sin dam och
tycks hålla takten. Leonard och Veddig dansar bredvid och lär sig stegen efterhand. Clara har hört musiken
hela eftermiddagen. Nu kan hon texten utantill.
I soffan sitter lite senare fyra trötta dansanta ungdomar och lyssnar på musiken som tonar ut i
vårvinterkvällen.
Clara blickar över boken på dem. Leonard och Veddig har vuxit lite grann men är fortfarande huvudet
kortare än Carl. Barbro är något längre än Veddig.
De har blivit manligare och blygare mot flickor. Kan det bero på att flickorna fått antydningar till bröst?
Clara tror hon vet varför Carl inte ville ha kalas. Han tycker nog ryska posten är genant och löjlig, att leka är
barnsligt. De är inte barn längre.
Pingstdagen kommer med sol, och Clara sitter längst fram i Tyresö kyrka. Kyrkoherde Jonsson står vid
koret med ryggen mot det fullsatta kyrkorummet. Ingångsmusiken ljuder och konfirmanderna skrider fram i
den björksmyckade kyrkan
Alla står upp, de längsta pojkarna först, och sist kommer Leonard i sin svarta kostym, som Veddig får ärva
nästa år. Därefter flickorna i sina vita klänningar. De har vuxit till vackra kvinnor.
När kantorn slår den sista tonen vänder Jonsson sig mot församlingen.
Han talar till konfirmanderna.med entonig stämma. Han säger något om att de är vuxna och ska ut i livets
skola. Hon har aldrig uppskattat hans predikningar, för det finns inget engagemang, inget eget, inget som ger
hopp. Bara ett malande.
Sven ville inte följa med in, utan skyllde på att han måste passa taxin. Hon vet hur illa han också tycker om
Jonssons predikningar.