KAPITEL 4
Clara går fram och tillbaka över golvet i storstugan. Hon håller två brev i handen. Det ena har en svag doft av
parfym, och kommer nog från Eva. Men det andra kuvertet intresserar henne mest. Det är från Sven, hon
känner igen handstilen. Hon sätter sig vid fönstret.
Dagarna har börjat ljusna, men ännu ligger snön djup. Eva skriver att allt är bra, Carl har eget rum och
älskar barnjungfrun. Clara känner hur saknaden gnider i magen.
Men det är Svens brev som glädjer henne mest. Hon vrider kuvertet och förnimmer hur de kramar
varandra. Med en suck öppnar hon brevet.
Hon läser att han hyrt ett hus i Pilkrog utanför Södertälje, som är klart för inflyttning under juni och han har
fått arbetet han sökte. Clara lägger ifrån sig brevet på bordet och tar fram ett brevpapper.
Vindeln den 15 mars 1932
Käre Sven!
Tack för brevet. Det var med glädje jag läste det. Slutligen får vi samla hela familjen. Carl måste komma hem
från Eva, han är så liten.
Här uppe ligger snön i djupa drivor. Älvfåran är öppen, men i kanterna ligger isen. Kylan tränger på och
din mor är snål med veden. Men dagarna blir längre. Ljuset, Sven, det underbara ljuset, vi behöver inte slå på
elen längre Barnen är snälla, din mor klagar inte, Veddig har växt och sover för det mesta. Din mor pratar
jämt om att det räcker med tre barn. Det är dyrt med skolor till alla barnen menar hon. Din mor har delvis
rätt. Vi får mycket hjälp av dina föräldrar, men de börjar bli gamla och snart får vi ingen hjälp längre.
När barnen somnat går jag ner till Ingeborg och Theodor. Vi sitter och småpratar om dagens händelser. Din
mor vill lägga sig tidigt men Theodor är som jag, en riktig nattuggla.
Han pratar mycket om hur svårt det är att få elever till skolan. Han besökte några familjer och jag fick följa
med. Kvinnor kan prata med kvinnor och män med män, menar han. Jansson spände hästen för släden och vi
åkte iväg. Morgonen var kylig, hästen blåste ut stora moln ur näsborrarna. Bjällrorna runt halsen väckte
gårdarna som vi kom till. Familjerna hade många barn. Jag såg att det var fattigt men rent.
Det var mannen i huset som inte ville släppa iväg barnen till skolan. Men deras mor var mer positiv. Jag
förklarade de olika teknikerna de skulle få lära sig, som flamsk vävnad och rosengång. Mor och dotter
lyssnade och jag såg hur deras ögon lyste upp. Ja, Sven du vet hur det är häruppe, barnen behövs hemma. Så
om Theodor får fler elever till sommarkursen vet jag inte.
Du skrev inget om hur stort huset är! Hur länge blir vi kvar i Pilkrog? Barnen växer och blir stora, tiden går
fort. Vi får leta upp ett ställe där vi kan bli bofasta. Du kan väl titta efter en gård som vi får arrendera. Prata
med Olle och Anita på Slota. De har ju stor bekantskapskrets.
Till slut, Sven, en stor överraskning. Jag tror vi får ett barn till. Hoppas det är en flicka, det har vi alltid
önskat oss.
Kära hälsningar
Din ClaraTövädret har fått snön att sjunka ihop. Clara går ner till älvbrinken och ser att Vindelälven slagit sig fri från
vinterns klor.
— Ja, mumlar hon, och tar sig för magen. Snart kommer sångsvanar, tranor och andra småfåglar hit upp,
medan jag och barnen reser söderut till Stockholm och Sven.
Clara går sakta mot skolan. Några snöhögar ligger som kvarglömda vinterfåror på vägen. Ingeborg står
bredvid den stora björken på gårdsplanen. Hon kommer Clara till mötes.
— Har isen gått? frågar hon
— Ja, älven är öppen.
— Då är det snart tid för Clara och barnen att resa ner till Sven.
— Ja, om två veckor ska allt vara klart. Då blir vi åter en hel familj och Carl kan komma hem.