KAPITEL 57
Veddig ger slutbetyget till Clara. Hon bryter kuvertet och läser omdömena. Alla läsämnena BA och AB
resterande B. vid ordning står det Mycket gott. Betygen var nog redan satta då Veddig fick vara utan
blommor på bänken, tänker hon. och stoppar ner det i kuvertet.
— Du får vara rädd om det här. Det ska du ha att söka arbete med.
— Ja, mamma, säger han och tar emot betyget.
Clara sätter sig för att vila. Hon drar in luft och väntar precis som professor Birke sagt att hon ska göra så. Det
blir bättre, tröttheten släpper, och hon återfår styrkan.
När hon besökte honom sist gjorde han sin rutinundersökning och rekommenderade medicin. Sedan
pratade de om Pär Lagerkvists bok Barabbas och rädslan för döden. Hur de kom in på nazisternas behandling
av judar vet hon inte. Men Birke berättade om Tysklands dödsläger som det judiska folket sändes till.
Hon reser sig och skakar på huvudet för att få bort de hemska bilderna. Sedan rättar hon till glasögonen. Ute
faller ett fint vårregn.
Sömnen har varit till och från när Clara vaknar, Sven sover fortfarande. Hon klär sig, drar upp de svarta
gardinerna och solljuset strömmar in. Det har redan gått en veckasedan Veddigs examen.
— Hur mycket är klockan? undrar Sven, som vaknar när solen gör sitt intåg.
— Sex, svarar Clara och öppnar draperiet till barnkammaren.
Huset vaknar till en helt vanlig dag.
Sven slår på Luxorn och ut strömmar en röst. De allierade har i natt inlett en invasion längs hela
kanalkusten.
Hämta tidningen, ber han.
Carl lufsar iväg, kommer in med DN och lägger den på bordet. Hela familjen står där, några i pyjamas och
tittar på rubriken.
ALLIERDE STYRKOR LANDSTIGER I NORMANDIE.
Sven slår upp mittsidan. Kustlinjen från Holland till Frankrike är uppritad och pilar anger var de landstigit.
Generaler för invasionsstyrkan är Montgomery, Patton och Eisenhower. De allierade har bitit sig fast vid
kusten och lidit stora förluster.
— Äntligen. Nu har slutstriden börjat, säger Sven.
Clara står vid plommonträdet och vilar mot krattskaftet när pojkarna syns i backen. De sliter under sommaren
som springschasar hos Erlandsson, den nya ägaren till affären.
Fullastade med varor drar Veddig och Leonard cykeln med släpvagn uppför backen mot Svallingsborg. De
ska göra fredagens runda till Fornuddsvägen och nybyggarna vid kvarteret Vitsippan.
Lördagens vända till Persudde blir behagligare då de kan bada i Hästhagsviken på hemvägen. Innan de
svänger in på Stamvägen ropar hon.
— När kommer ni hem?
— Till maten, svarar Veddig och hoppar upp på släpet.
Ekipaget försvinner in på Fornuddsvägen och Clara fortsätter att kratta Det bli ränder i gruset när hon drar
krattan över gårdsplanen. Hon tycker det ska vara fint på framsidan av huset när helgen nalkas. Tankar om
Sven kommer över henne.
Han är besviken över att bara Leonard går på läroverk. Jämt pratar han om sin syster Evas barn Gisela och
Jörgen. De ska snart ta studenten och läsa vidare på universitet. Sven känner sig nedstämd av att barnen inte
fått läshuvuden. Clara ruskar på huvudet och låter tanken gå till orden.”Yvs ej av fädrens ära envar har blott
sin”
Hon böjer sig ner och tar upp några glasspinnar och påsar som fastnat på krattan, rätar på ryggen. Klockan
närmar sig fem och hon tittar uppåt Stamvägen om pojkarna ska komma.
Som mellanbarn har alltid Veddig kommit i kläm. Han tyckte inte om skolan. Hade haft svårt att lära sig
läsa och skriva. Och sen är han vänsterhänt. Men nu ska han börja på en verkstadsteknisk skola på Skrubba,
en filial till Stockholms yrkesskolor. Och en uppfostringsanstalt för småtjuvar. Där finns också en skola för