KAPITEL 59
Julen är hoppets högtid, tänker Clara, när hon lackar julklapparna. Den trearmade taklampan lyser ut över
rummet mot lampetterna av mässing, studsar vidare mot granen. Hon ser julgransljusen och de glänsande
istapparna av glas och de röda äpplena. På bordet står de två trearmade järnljusstakarna med sina
manschetter
Allt finns på plats, maten och korgen med paketen. Veddig har satt upp julkrubban. Högst upp på väggen
lyser med guldbokstäver dekalen ÄRA VARE GUD I HÖJDEN OCH FRID PÅ JORDEN. Leonard ska vara
tomte, även i år ska Tomas och Carin bli lurade. Sven lämnar det militära i maj. Då får han börja köra taxi
igen. Så tar Clara Svens sigill och förseglar sista julklappen.
Julen är över och nyårsklockorna har ringt in år 1945. Ska det bli ett glädjens år? Clara slår upp tidningen.
Engelska flyget bombar tyska städer. En bild visar några barn som drar en kärra bland ruinerna, i bakgrunden
spretar skorstenar mot himlen. Hon ser krigets verklighet för första gången.
Hon orkar inte läsa mer utan börjar istället tänka på brevet från sin mor. Hon skriver om alla tyska
flyktingar som kommer till Skåne i dåliga kläder och om Röda korsets vita bussar med avmagrade nordiska
fångar från tyska koncentrationsläger.
Här märker hon inget av kriget, förutom alla krigsbarn från olika länder som finns på Kumla herrgård. Hon
suckar och ser ut över ängen där medborgarhuset nu håller på att byggas, med garage för brandkåren.
Några dagar senare läser Clara i DN att brandbomber förintade Dresden. Hela staden är lagd i aska. Bara
några enstaka hus finns kvar.
— Nu är kriget snart slut, säger Carl när han kommer hem från sin brevbärarrunda.
Han ger Clara Expressen. Hon läser rubriken. SOVJETISKA TRUPPER NÅR BERLINS FÖRORTER.
Det är första måndagen i maj månad. Solen vill inte riktigt titta fram. Clara får ruska pojkarna flera gånger
innan de stiger upp. Leonard, som arbetar som kontorist hos Bröderna Edstrand vid Kungsgatan, börjar sitt
arbete klockan nio. Han slänger i sig en smörgås och springer ner till hållplatsen vid Skogsängsvägen.
När Leonard kommer hem sitter Clara med Expressen, som kommit ut med ett extranummer. Bilden är
Kungsgatan och luften full av kontorspapper över en folkmassa. Hon pekar på rubriken FRED I
EUROPALeonard berättar vad han upplevt på arbetet.
— Det var efter lunchen och jag satt och arbetade. Genom väggen hörde jag högljudda röster. Dörren slogs
upp alla vällde in och skrek att det var fred i Europa. Någon slog upp fönstret. Tusentals människor fyllde
Kungsgatan. Bilarna stannade. Kontoristerna tömde sina papperskorgar över folket och alla skrek att det var
fred i Europa. Du skulle varit där, mamma.
— Men kriget är inte riktigt över. Det fortsätter i Asien mot Japan, säger hon
Artikeln nedanför handlar om tyska trupper från Norge som avväpnas i Sverige. Sven blir hemma och byter
nu sergeantuniformen mot de svarta taxikläderna.