KAPITEL 61
Draperiet till matrummet är öppet Veddig sitter i barnkammaren och läser i ett seriemagasin. Fjärdingsman
Malm som är på besök hos dem beklagar sig över ungdomarnas busfasoner i samhället. Sven, säger inget
— Ni har Veddig som går på verkstadsskolan i Skrubba?.
— Ja, det var den enda yrkesskola som var öppen för honom, svarar Sven.
— Är ni inte rädda att han blir kriminell, bland alla småtjuvar och bilrånare?
— Visserligen är Skrubba en anstalt för ungdomsbrottslingar men även ett hem för föräldralösa barn, säger
Clara, samtidigt som hon ruskar på huvudet och ser på Malm.
Malm skrattar och undrar om de hört historien om det Ekmanska huset. Ett stort, vitt hus, som ligger
bortom ängarna vid skogskanten och ser ut som ett slott. Där hade sönerna till Ekman och Ringström åkt
motorcykel i salarna. Golven ska vara av vit marmor.
Clara märker att Veddig suger i sig varje ord huset syns från köksfönstret men Veddig hade aldrig varit in
vad Clara vet. Fjärdingsman säger att ingen bor där nu.
Sommarsolen gassar. Clara iakttar Veddig som rastlös går fram och tillbaka.
— Har du inget att göra? Du kan väl gå ner till stranden och bada.
— Nä, jag upp till Bosse, säger han och försvinner ut genom dörren.
Två dagar senare kommer fjärdingsman Malm tillbaka och knackar på, stiger in i köket där Clara rensar
jordgubbar. Hon undrar vad han har för ärende. Han sätter sig ner och hon torkar sina händer på förklädet.
— Är Veddig hemma? frågar han.
— Nä, han är ute någonstans. Har det hänt något?
— Egentligen vill jag prata med Sven. Det är så att det varit inbrott i Ekmanska huset, säkert av mer än en.
— Och du misstänker Veddig!
Malm låter blicken glida över köket. De tog sig in genom ett litet fönster, så de måste vara småväxta. Det
fanns repor på marmorgolvet som tyder på att de nog har åkt kana på det.
— Har de stulit något?
— Nej, inget var borta, men sängarna var förorenade och de romerska statyerna hade fått mustasch. Så det
verkar vara ett pojkstreck, därför vill jag prata med din son om han hört något.
— När har det här hänt? frågar Clara och ser ner i bunken.
— Någon gång i förra veckan.
— Ja, du får väl prata med Veddig om han vet något. Ska du ha lite jordgubbar med dig hem till Maria?
frågar hon.
— Ja tack!
Han reser sig och Clara ger honom två liter.
Hon fortsätter att rensa sina jordgubbar men kan inte glömma Malms ord om inbrottet. Kan Bosse och
Veddig vara skyldiga? Hon tror det inte, men får nog prata med Sven om vad Malm berättat. Om han orkar
höra på, för det finns bara bilen och när han var inkallad för honom. Han har svårt att bli civilist.
Hon är klar med bären och går in i tvättrummet där hon häller upp vatten i tvättfatet. Då hon ser sig i
spegeln upptäcker hon hur glanslöst håret är.
— Jag får nog gå till frissan, kanske till den nyöppnade salongen vid Kumla allè, mumlar hon.
Efter en tid kommer Malm än en gång hem till Sven och Clara. De sitter i köket och talar om inbrottet i
Ekmanska huset. Clara frågar om han har något spår efter förövarna. Han skakar på huvudet och säger.
— Inbrott och skadegörelse kan ge ungdomsfängelse.