KAPITEL 62
Det lyser rött i jordgubbslandet när Clara går ut för att plocka de goda bären. Hon har fått en ringklocka på
utsidan av huset, så hon hör när någon av telefonerna ringer.
Tomas och Carin är i skolan och pojkarna på sina arbeten. Sven kör sommarfolket med bohag till Stockholm.
Sommaren lider mot sitt slut.
Clara rätar på ryggen och känner doften från bären. Frestelsen blir för stor så hon smakar på ett. Den söta
och syrliga smaken gör henne glad. Inte undra på att grannarna vill köpa dessa underbara bär.
Fem liter blir det och lika mycket finns i skafferiet. Då kan hon sälja några liter till Maria Malm. Hon har
fyra barn som tycker om jordgubbar.
Någon av pojkarna går alltid och hämtar morgontidningen. Den här morgon den 7 augusti är det Carl som
kommer upp med den. Han slänger den på köksbordet och pekar på rubriken ATOMBOMB över Hiroshima
Bilden visar ett enormt ringformat moln. Clara slår upp mittuppslaget. Där finns en bild av ett ödelandskap
som ryker. Döda kroppar i onaturliga ställningar. Hon kan förnimma lukten av kött och utbrända träd.Det
blir tyst runt bordet tills Clara säger:
— Sätt er ner så läser jag.
Sven har vaknat och kommer ut i köket. Han ser bilden och medan Clara läser går han fram och tillbaka från
köket till barnkammaren. När hon läst färdigt säger hon:
— Detta förbannade krig.
Clara tar fram kartboken. Japan ligger på andra sidan jorden, men har kommit så nära. Kriget har förändrat
hennes världsbild. Klotet har blivit mindre. Hon hittar ögruppen och staden Hiroshima. General MacArthur
förväntar sig en ovillkorlig kapitulation av den japanska krigsmakten, det har Clara läst i tidningen.
Radion är påslagen, hon hör en röst som beskriver det fruktansvärda som bomben åstadkommit ett öde
sterilt landskap. Reportern avslutar med att Japans general Isoroku Yamamoto meddelat att Japans trupper
ska strida till sista man. Clara slår ihop kartboken.
Några dagar senare släpper amerikanarna den andra atombomben över Nagasaki som blir helt utplånad. Den
2 september kommer Expressens löpsedel:
VÄRLDSFRED Japan kapitulerar”
Clara läser rubriken och tänker på bilderna. Men imorgon fyller Leonard år och sen Veddig. Så det ska de
trots allt fira.
Det regnar då Clara och hennes två minsta barn går till söndagsskolan. Hon håller upp paraplyet så att de inte
ska bli våta. När de kommer in i skolan och har tagit av sig regnkläderna upptäcker hon alla nya mammor.
Clara går fram och hälsar välkommen till söndagsskolan och lägger samtidigt märke till att några är runda om
magen. Det blir nog så, då männen varit borta, och sen kommer hem.
Regnet piskar mot de stora rutorna. Clara tittar ut över klassrummet, som är fullt av förväntansfulla
barnaögon. Många nya ansikten, en del tillhör nybyggarna, de kallas allmänt så. Folket som bygger om sina
sommarhus till åretruntbostäder.
Några nyanlända är från Finland och Norge. Några bryter också på tyska.
De sitter och väntar på att något ska hända. Hon sätter sig vid orgeln. Slår tonen till Tryggare kan ingen vara
Alla kan sången och sjunger med. Då rösterna tystnat, säger Clara.
- Idag ska vi prata om en berättelse om en skatt.
Clara läser liknelsen som handlar om en gömd skatt i en åker. En man finner den, och håller det hemligt.
Han säljer allt han äger och köper åkern.
Efter att hon läst färdigt sätter hon sig på en skolbänk och barnen bildar en ring kring henne. De frågar och
hon svarar. Snart förs ett samtal där alla förstår varandra och vad Jesus menar med liknelsen. Mot slutet av
timmen berättar Clara att de ska uppföra ett skådespel som heter Sanningens pärla och genast vill alla barnen
vara med i pjäsen.