— Clara, du får följa med. Ta lakan och rena handdukar och vänta vid vägen.
Hon hämtar lakan och skyndar sig till vägen. Nu kanske drömmen ska bli verklighet. Hon ser bilen komma
vid Alléplan, Sven stannar och hon öppnar bakdörren. Där på baksätet ligger fru Jansson med en stor mage.
—Nu är det bråttom, säger Sven.
Medan Clara fäller upp stolen mellan sätena lägger Sven in ettans växel och kör iväg.
- Nu, fru Jansson, tar vi av underbyxorna och lägger ett lakan under, sen kniper ni till medan jag håller
emot, säger Clara.
Clara tittar först nu ordentligt på magen och tänker. Kors så stor! Tänk om det blir tvillingar.
Sven kör förbi Skrubba och snart skymtar Ältasjön. Sen kommer Skarpnäcksfältet med raksträckan mot
Stockholm. Då hör Clara fru Jansson.
— Nu kommer det!
— Sven, åk in vid fickan vid Orhem, barnet kommer snart, säger Clara med lugn röst.
Han svänger in och stänger av motorn. Det blir tyst. Bara några klagande ljud från fru Jansson.
Så lugnt och stilla allt kan vara, tänker Clara.
Hon förnimmer undret. Ur skötet på fru Jansson kommer en såpbubbla som skiner i alla regnbågens färger
och inuti svävar ett ännu ofött barn. Under någon hundradels sekund kan Clara njuta av synen. Så vackert, så
vackert det är att föda och se när liv kommer till världen.
Så spricker bubblan och medan fostervattnet rinner över Clara fångar hon barnet i sina armar, det är en
flicka. Hon torkar och lindar in henne i handdukar. När hon ska lägga babyn på fru Janssons mage ser Clara
att magen fortfarande är lika tjock.
— Sven, kör, kör så fort du kan till Södersjukhuset skriker Clara.