KAPITEL 67
Utsikten från köksfönstret har förändrats, konstaterar Clara. Ängarna ner mot Skogsängsvägen, som förut
hade betande kor, är bebyggda med familjehus. Det kommer nya tider, som tränger ut det gamla.
Samhällsutveckling kallas det.
Hennes kära björkar, har ändrat sina gröna blad till gyllengula, och snart ska de sista löven falla. Hon
funderar på Sven som börjat fotografera med sin gamla kamera. Han hade frågat Barbro om hon ville stå
modell och igår fotograferade han henne i pojkarnas rum.
Clara vänder sig mot vattenhinkarna, öser i några skopor i diskgrytan och sätter den på spisen. Ute har det
börjat snöa.
Clara kan inte släppa tankarna från Svens nya intresse. Har han kommit i männens 40 -årskris eller söker
han sin ungdom?
Hon granskar sin kropp. Den är inte smal som en fotomodells. Men har man fem barn, så vad kan man
förvänta sig? Hon låter händerna fara från de slappa brösten. Låter dem rutscha ner mot magen och göra en
sväng över höfterna.
Hon kanske skulle förnya sig. Ny bh, en vacker klänning och blus och en fin hatt. Då kanske Sven skulle se
henne igen. Hon skrattar åt tanken.
Vattnet kokar och hon häller upp det i diskhon.
Trist väder och mörkt ute. Oktober, suckar Clara, när hon dukar till middagen. Nu väntar hon på att Sven och
Leonard ska komma. Leonard fyller snart arton år. Sven ska lära honom köra bil. När hon hör motorljud som
tystnar på gården bär hon in grönsakssoppan från köket.
Hon slår på radion och stillsam valsmusik fyller rummet.
— Nu ska vi äta, säger Clara.
Runt bordet sitter hela familjen. Clara knäpper händerna och alla läser tysta bordsbönen.
När Clara och barnen sedan dukar av tystnar musiken. En röst meddelar att de bryter för ett viktigt
händelse. Sorgemusik hörs i bakgrunden och en röst säger:
— Vår statsminister Per Olov Hansson har hastigt avlidit i sitt hem.
Det är de orden som Clara uppfattar. Hur länge musiken varade kommer hon inte ihåg när stolsitsen tar
emot henne. Sven står vid skrivbordet och suger på pipan.
— Vad kommer att hända nu? Vem blir statsminister? frågar Clara.
— Troligtvis Gustav Möller, svarar Sven, som håller pipan i handen.
— Men Tage då?
— Han är för ung, och ingen känner till honom.
— Skulle jag få välja mellan Möller och Tage tog jag nog Tage. Han har åtminstone humor.
Sven säger inget utan lägger pipan i askkoppen.
En vecka senare står det i DN att Tage Erlander i konselj utsetts till statsminister. Ett okänt ansikte dyker upp i
svensk politik. Men inte för Clara.
Det är lördag. Dagens Nyheter ligger uppslagen på bordet, Leonard och Veddig synar bioannonserna. De
böjer sig över tidningen.
— Får jag se. En upplysningsfilm för ungdomar om könssjukdomar. Den slutar fyra, så vi hinner till Göta
Lejon. Där går en deckare som heter Blå dahlian, säger Leonard. Leonard tittar på Veddig som nickar, han tar
upp plånboken och kontrollerar att han har pengar och postens id- kort med sig.
Det är Veddig som kommer först in efter bio
— Har ni hört att det smällt på Sveavägen, säger han med nyhetens kittling i rösten.