KAPITEL 68
Termometern visar minusgrader. Gräsmattan lyser vit när Clara dukar eftermiddagskaffe. Det är lördagen
den 26 oktober 1946 och pojkarna har slutat arbeta klockan tolv. De sitter i köket och pratar.
— Ska ni gå och dansa ikväll? frågar Clara.
— Veddig har fyllt femton, så nu kan vi gå till Vinterpalatset, föreslår Carl.
— Jag har aldrig varit på VP, säger Leonard.
Det blir tyst kring bordet. Veddig tar DN och slår upp bioannonserna.
— Vi kan gå på bio först. Sen går vi uppåt Kungsgatan och ser om det smäller någonstans, säger Veddig och
tittar på de andra.
Leonard rör sakta om i kaffet med teskeden. Carl hostar till och håller sig för munnen.
— Det var inga riktiga bomber, bara förstamajsmällare de slängde vid Sveavägen, förklarar Carl.
— Jag vet inte om jag kommer in på Vinterpalatset, säger Veddig, som tvekar att följa med.
De bestämmer sig för att åka in och dansa.
Glöm inte att sista bussen hem går klockan tolv, säger Clara och hör sedan hur ytterdörren slår igen efter
dem.
När de kommer hem sitter Clara och väntar på dem.
— Vad skönt att ni är hemma, säger hon.
— Har det hänt något? undrar Carl.
— Det har varit en explosion på gården till Klara polisstation, sa de nyligen i radion.
— Det var Lördagssabotören, säger Veddig med ivrig röst.
DYNAMITDÅD MOT KLARAPOLISEN, står det på Expressens löpsedel.
Veddig slår upp tidningen och Leonard hänger över hans axlar. De ser en bild av en söndersprängd
vedtrave och i bakgrunden Klara polisstation. Leonard läser texten under högt:
Lördagssabotören sprängde en vedtrave på gården till Klara polisstation. Inga personskador men åtskilliga
fönster krossades.
— Vi åker in till Stockholm på lördag, föreslår Veddig och tittar på Leonard som nickar.
Morgonen känns kylig när Clara hämtar tidningen. Hon skakar av sig kylan innanför dörren. Oktober lider
mot sitt slut och sen kommer vintern. Hon slår upp DN på köksbordet och läser om bomben vid Klara och
undrar vem som spränger en polisstation. En polishatare? En som vill hämnas på samhället? En som vill
komma i tidningen? För nu har de fått något att skriva om.
En stor artikel om den nye statsministern drar till sig hennes intresse.
” Med Tage Erlander har Sverige fått en ung okänd statsminister” börjar artikeln. De skriver att han
kommer från Värmland och har studerat i Lund, där han träffade sin fru Aina. Hon arbetar som
gymnasielärare i naturvetenskapliga ämnen och de bor enkelt i Bromma.
— Jag måste ringa Aina. Det var så länge sen vi pratade med varandra, mumlar Clara.
Hon går in i barnkammaren tittar på sönerna och konstaterar att de växt till unga män. Båda i vita skjortor
med slips och svarta byxor.
— Åker ni till stan och letar efter bombmannen? frågar hon.
— Vi ska på bio, sedan gör vi en sväng till Stureplan, svarar Veddig.
— Det står i tidningen att polisen ska hårdbevaka stan i kväll.
— Ingen fara morsan, vi klarar oss, säger Leonard innan de försvinner ut i natten.
När de kommer hem sitter Clara och stickar sockar.
— Kommer ni redan, säger hon förvånat.
— Det är kallt ute, och sen började det snöa, säger Veddig.
— Ni var inte på bio då.
— Nää, vi gick till korvgubben på Medis, säger Leonard och på väg dit stannade vi vid klädaffären
Hollywood och tittade på en kostym.