KAPITEL 70
Stockholm har mobiliserat trettiofemtusen personer inklusive hemvärn tiill nästkommande lördag. Nu ska
man äntligen fånga lördagssabotören.
Clara har bakat färdigt alla kakor till julen. Julkort och julbrev är skrivna och postade Hon har en oroskänsla
i kroppen. Tänk om sabotören förstör hela julen. Invånarna i Stockholm blir varje lördag förvandlade till
spanare. Många vågar inte gå ut. Trappuppgångar vaktas av portvakter. Stockholm har blivit en belägrad
stad.
Radion spelar julsånger och Clara broderar det sista på julduken till syföreningens julaktion. Hon väntar att
få höra om det smällt i Stockholm men på nyheterna klockan tio sa reportern att inga sprängningar skett. Hon
tänker på Veddigs teori att sprängaren skulle spränga Karlavagnen men det smäller lite hur som helst.
Söndagen börjar med gråväder och lugnet lägrar sig över samhället. Pressen skriver att alla sprängningar kan
ha varit ett pojkstreck. Allt tonas ner.
Men Claras mage säger att det inte är slut, något fattas. Sven kör sin taxi och snappar upp vad kunderna
säger. Han sitter i köket och väntar på kaffe. Clara passar kaffekokaren.
— Tror du det blir några fler bomber? undrar hon.
— Han väntar nog tills alla poliser och militärer försvunnit från gatorna.
— Du måste vara försiktig efter julafton.
— Ja, jag får nog det. De flesta jag kör tror att han kommer igen, det blir att vänta och se.
Julafton börjar klockan ett med dopp i grytan. Sven doppar en brödbit i det flottiga skinkspadet. Veddig
tycker inte att det är gott.
När dagen börjar skymma, lyfter de in matbordet i barnkammaren, drar fram granen i mitten av rummet
och tänder ljusen. Det ska alltid dansas kring granen, och alla kan danssångerna utantill. Efteråt sitter
samtliga i soffan och pustar ut. Rummet återställs och Clara tar fram Bibeln. Veddig gör som alla jular, tänder
vid krubban. Hon läser Lukas julevangelium. Blickarna går mot ljuset vid krubban. När Sven kommer hem
blir det julklappsutdelning.
Lördagen efter julafton är det dags igen stor smäll i trappuppgången på Arsenalsgatan. Inte ett spår efter den
mystiske mannen
Så står det på första sidan i DN. Det var som Clara trodde. Han skulle spränga tills de tog honom. Rädslan
kommer tillbaka och förvandlar nyårsglädje till skräck.
Nyårsnatten kommer med några minusgrader och en kylig vind drar över Stockholms gator. Leonard och
Veddig dansar in det nya året på Medis.
Hemma lyssnar Clara på Luxorn, medan Tomas och Carin bygger hus med träklossar i barnkammaren.
Sven kör taxi och drar in pengar till familjen. Klockan närmar sig tolvslaget och Anders de Wahl läser
Nyårsklockorna. När kyrkklockorna slutat ringa, färgas himlen, röd, blå och gul av alla raketbloss.
Klockan närmar sig två på natten när några personer observerar två ynglingar som smyger runt vid
huvudbiblioteket på Sveavägen.
Det blir tre rejäla bangar.
Bombaren återvänder till brottsplatsen, blir igenkänd av en person, som sett honom på andra sprängplatser.
Han grips. Men vem är han? Jo, en 18- årig lagerarbetare som fått sparken av sin arbetsgivare.
När Leonard läser tidningen tänker han att det nog är Sillen som skrivit texten. Han skriver medryckande
och låter fantasin komma in.
Efter gripandet släpper spänningen. Istället pratar man om grabben som ville hämnas på samhället.
Tiden går och man glömmer bombmannen.