KAPITEL 72
Kumla, Hanviken växer, fler och fler bygger om sina sommarhus till permanenta bostäder.
Shellbolaget har monterat ner macken, ny teknik ersätter den gamla. De gula bussarna som kör mellan
Handen och Stockholm, står parkerade utanför Svallings i väntan på körorder.
Biltrafiken ökar varje år. Snart kan Clara inte gå till Svallings, utan att se efter om det kommer en bil.
Hon sätter sig vid bordet och fortsätter att förbereda för morgondagens söndagsskola. Barnen ska öva in
några psalmer. Den blomstertid nu kommer och Tryggare kan ingen vara. Så biter hon i pennan. I denna ljuva
sommartid måste vara med och till slut När lillan kom till jorden.Det blir vackra sånger till
terminsavslutningen.
Telefonen ringer och Clara hör på ringsignalen att det inte är brandtelefonen.
— Bilstationen, svarar hon.
Det är ännu en körning. Hon skriver in den i liggaren och ser att två veckor blivit uppbokade. Nu vore det
bra med en bil till, när folk åker mer och mer.
Trädgården är solbränd. Blommorna slokar, den lilla gräsmattans rostfärg skriker efter vatten. Men inget
vatten kommer. Varken från himlen eller från slangen.
Kommunen utlyser eldningsförbud under sommaren. Clara har larmat brandkåren flera gånger för mindre
gräsbränder. Brandmännen tror det var cigarettrökning som orsakat dem.
Clara får larmet tolv minuter i ett från Handens brandkår. En gräsbrand har spritt sig till ett skogsparti. Man
är rädd att elden ska få fotfäste i skogen.
Veddig springer till brandstationen och snart ljuder Hesa Fredrik. När fem borgarbrandmän kommit kör de.
Veddig får följa med till eldhärden. Snart hör Clara sirenerna ljuda.
Clara står i rummet och ser österut mot Handen. Klockan slår snart fem. Tomas och Carin leker i
barnkammaren.
— Barn, kom hit, så får ni se något ovanligt! ropar Clara.
Tomas och Carin kommer fram till fönstret. Solen skyms av svarta moln och under färgas himlen röd.
Eldslågor slår upp mot skyn.
— Det verkar så nära. Kan lågorna komma hit? frågar Carin.
— Nej, eldsvådan är långt borta, svarar Clara.
— Var brinner det, mamma? frågar Tomas.
— I Handen. Det började med en liten gräsbrand, men elden spred sig, svarar hon och tänker på Veddig
som följde med brandbilen.
Veddig kommer hem sent på kvällen, han är sotig i ansiktet och trött. Clara ger honom ett glas vatten och
dukar upp kvällsmaten. Sedan berättar han livfullt om branden för henne.
Vinden tog sig över de brunbrända ängarna upp mot skogen. Dansade snoa bland träden, virvlade upp på
stammarna och slog kullerbytta från trädtopp till trädtopp med elden i hasorna. Jag stod stilla och såg när
vädergudarna arbetar sig längre och längre in i skogen.
Brandledaren skrek att det uppstått toppeld och att de måste hugga brandgata.
Veddig tar en klunk vatten och fortsätter.
Djuren, var fanns de? tänkte jag. Jag hörde bara dånet av elden och motorsågarna. Den torra skogen
sprakade. Himlen förmörkades av gnistor och rök. Brandgatan hade stoppat elden. Trötta, sotiga och svettiga
brandmän hade säkrat samhället. Framåt kvällen mojnade vinden, och branden var under kontroll.
Clara har sett hela brandförloppet framför sina ögon, när Veddig till sist slutar sin skildring och går och
lägger sig.