KAPITEL 73
Allt fler brev som ska till Kumla i Närke hamnar hos posten i Kumla Hanviken. Kommunalfullmäktiges
ordförande Gyllnert får ett brev från postverket om att ändranamn på kommunen så att posten hamnar i rätt
kommun.
Kommunen utlyser en tävling om namnbytet i Tyresöbladet. Clara läser artikeln och tänker på den lilla
bäcken som hon och barnen följde den första dagen de kom hit. De döpte den till Trollbäcken som den
fortfarande heter i folkmun. Hon skickar in sitt förslag.
Det tar några veckor innan tidningen visar resultatet av folkets förslag. Det vinnande namnet blev
Trollbäcken som flertalet röstat fram. Clara blir glad när hon läser det. Hon känner att hon gett ett ord som är
hennes och barnens till alla andra som bor här.
Solen steker marker bruna, inget växer. I Målilla var det 35 grader står det i tidningen. Städerna töms på folk.
Alla söker sig till badsjöar och salta vatten runt Stockholm.
Clara ser hur Sven fundersamt betraktar Volvon. Hon vet att han nyligen bytt kolvringar, och han har pratat
om ett motorbyte nästa år. De har diskuterat om att ta ett banklån till bytet.
Veddig och Leonard planerar sin första semester. De har bestämt att resa till Gotland. Minfartygen har rensat
färdigt kusten från minor så farleden Nynäshamn till Visby har börjat trafikeras igen. På golvet trängs
ryggsäckar, spritkök och tält. Sovsäckarna ligger utrullade på golvet
— Ska ni inte rulla ihop sovsäckarna? frågar Clara.
— Jo, och vi rullar in långbyxorna i dem, svarar Veddig och ler.
De är ivriga att komma iväg, men det är först nästa kväll som Sven ska köra dem till Nynäshamn.
Clara vaknar av ett skrammel från köket och förstår att pojkarna har vaknat. Det är söndag och de ska åka
iväg på sin resa. Klockan är bara åtta och Sven sover tungt. Hon vänder sig i sängen men kan inte somna om.
Försiktigt lämnar hon den, klär sig och går ut i köket.
— God morgon, är ni redan oppe.
Hon får ett grymtande till svar.
— Vilken tid går båten?
—Klockan tolv i natt och den är i Visby åtta på morgonen, säger Leonard.
— Det är säkert ett gammalt lastfartyg som det luktar malm om, flikar Veddig in.
— Då får ni ha ett matpaket med er, för sjön suger, säger Clara och skrattar.
De ser på henne och nickar.
Clara står på cementtrappan när Leonard och Veddig lastar in sin packning i bilen ivriga att komma iväg. De
säger hej då och stänger bildörrarna och vinkar när bilen rundar husknuten. Stegen uppför trappan är tunga,
åren har gått så fort. Pojkarna börjar bli vuxna men för henne är de alltid barn.
När Sven kommer hem från Nynäshamn sitter Clara i sin stol och läser. Hon frågar hur det gått för pojkarna.
Sven sätter sig i fåtöljen och tar en kvällstidning, putsar sina glasögon medan han pratar.
—Vi var i Nynäshamn vid elvatiden och där låg en gammal lastbåt. Jag hjälpte dem ombord med
packningen till lastrummet som luktade järnmalm och i lastluckan dinglade en lampa. De får nog igen
bekväm överresa.
Sen sjunker han ner i stolen och börjar läsa kvällstidningen.
Klockan börjar närma sig tolv Clara hör hur Tomas vänder sig i sängen men från Carin i rummet intill hörs
inget. Hon sluter ögonen och börjar fantisera om hur pojkarna kommer ombord på lastfartyget. Hur Veddig
känner lukten av malm och saltvatten medan Leonard undrar hur de ska kunna sova i lastrummet. De rullar
ut sina sovsäckar och kryper ner i dem. Hon föreställer sig hur de genom lastluckan ser månen och
sommarnatten medan lampan vajar fram och tillbaka till diselmotorernas gång. Snart sover hennes gossar.
Hon vaknar då boken faller i golvet.