Clara tänker på hur pojkarna har det på Gotland. De har nog slagit upp tältet utanför ringmuren och solar och
badar hela dagen. Några sevärdheter är inget som fångar dem vet hon.
Telefonen ringer och hon får annat att tänka på. Hon lyfter på luren. Det är Leonard.
Kan pappa hämta oss? frågar han. Vi är på Handens tågstation nu.
Så klickar det till. Hon förstår att han ringer från en automat och bara har en tioöring. Ångloket brukar
stanna i Handen och fylla på vatten och då har pojkarna passat på att kliva av. Deras semestertripp är över.
Clara rensar ogräs i grönsakslandet då Sven kör in på gårdsplanen. Några moln skymmer solen när hon går
fram till bilen och ser två brunbrända pojkar som kliver ut i solen.
— Välkomna hem, hur har resan varit?
— Inget vidare, men nu vill jag sova, säger Leonard.
De tar packningen och går uppför trappan, lägger tältet på altanen och bär resten in i huset. Leonard slänger
sig på sängen och snart sover han. Veddig följer med ut i köket där han berättar han vad de varit med om.
Han börjar med hur de solat och badat och hittat en dansbana vid ringmuren. Men det värsta var hemresan.
Himlen var gråsvart. Vågorna hade vita gäss på kammarna när de slog in i piren. Vi gick ombord och letade
oss till lastrummet gick nerför lejdaren och gjorde det bekvämt för oss. Alla passagerare satt tysta med
presenningar över knäna.
Sedan hade en matros kommer nedför lejdaren med två hinkar. En ställde han mitt på golvet den andra vid
lejdaren. Han meddelade att det skulle bli hårt väder i natt så lastluckorna skulle vara stängda.
Veddig sluter ögonen och ser ut att somna framför Clara. Hon lägger en hand över hans och han rycker till.
— Sen då? frågar hon.
Vi vaknade av att fartyget krängde kraftigt. Lastluckorna var fördragna. Glödlampan gjorde stora slag. På
durken låg uppkastningar, en spann rullade fram och tillbaka. Alla mådde dåligt utom vi. Hungern trängde
på så vi åt våra sista korvsmörgåsar. Ljuset slutade att blinka och spred ett matt sken över lastrummet. Med
ett gnissel öppnades plötsligt luckorna och matrosen for nedför lejdaren, prickade spyhinken och rutschade
över durken med spyor.
Clara kväljs över Veddigs berättelse.
—Era djävla landkrabbor, skriker matrosen.
Veddig gäspar stort, säger god natt och går för att sova.