KAPITEL 76
Solen gassar och det är tjugofem grader i skuggan, där Clara sitter och svalkar sig. Krigsslutet gör att det går
en våg av optimism över samhället. Ingenjör Gynge säljer tomter åt ivriga nybyggare och sommarstugor blir
fasta bostäder. I Bollmora by fyller man ut kärret, för att kunna bygga bostäder åt ungdomar som vill bilda
familj.
Clara tar DN som hon haft under armen och sätter sig på terrassen. På första sidan står det att regeringen
utsett Gunnar Sträng till hushållsminister. Han är en helt okänd person för henne.
Hon slutar att läsa och tänker på Sven och hur länge han kan köra bilen. Efter jul måste motorn bytas.
Tomas ska börja i realskolan. Inkomsterna räcker till hans terminsavgift, busskort och mat, men till bilmotorn
får de låna.
Hon har ingen klocka utan förlitar sig på solen och sin inre känsla.
— Klockan närmar sig tolv, mumlar hon och tänker på pojkarna som har åkt med Tomas och Carin till
Hästryggen för att bada, de har semester och lön får de också.
Sven. Han är avundsjuk på barnen, som får betald ledighet medan han som egenföretagare betalar allt själv.
Ibland undrar hon om han tröttnat på att köra fyllerister som spyr ner sätena och sådana som inte kan betala.
Samhället har blivit brutalare. Hon somnade aldrig förrän hon hörde Sven stänga ytterdörren efter sin sista
körning.
En överraskning var när de ringde från Östermalmsteatern. Hjördis Pettersson ville ha en taxi hem till
Kumla Hanviken. Efter det abonnerade hon på Sven och taxin, när hon uppträdde på teatern.
Han sa aldrig vad de pratade om, men hon anade att Sven berättade att hans föräldrar var nära vän med
Hasse Z som var Kar de Mummas pappa. Sedan var säkert isen bruten. Men hon visste inte, bara trodde.
Clara reser sig går in och hämtar sin solhatt och bok. När hon kommer ut igen och ser de gamla
trädgårdsmöblerna tänker hon att de borde målas om. Hon sätter sig och känner hur tystnaden lägger sig
mjukt över huset. Allt är stilla, inga skrik, ingen matlagning.
Det är sådana dagar hon läker själen.
Sommaren försvinner fort. Och björkarnas gula blad förkunnar en ny årstid. Clara och Sven har under lång
tid pratat om Ingrid. Kan de ta ansvar för ett fosterbarn och finns det plats för henne? Sven kan göra vad som
helst för ett utsatt barn, men flickan är söt och i samma ålder som pojkarna. Så det kan bli problem.
Sven ska prata med fru Lang när han kör henne till centralen nästa vecka har han sagt. Om allt går vägen
räknar de med att Ingrid kan flytta in till våren.
Clara diskar när Sven kommer in i köket med en kasse. Han tar upp två delade krabbor och lägger dem på ett
fat. Hon ser att de är fullmatade.
— Jag fick dem billigt, säger han urskuldande.
Hon säger inget, han älskar skaldjur, även om de kostar mycket så måste han få känna glädje att få bjuda
familjen på en festkväll.
Istället kretsar hennes tankar till samtalet om Ingrid. Flickan verkar rädd för sina fosterbröder. Kan de
hjälpa henne till ett bättre liv får hon gärna en fristad hos dem. En flyktig tanke kommer över henne. Har Sven
tänkt att få en fotomodell till förutom Barbro?
Alla samlas i köket. På bordet ligger den hela krabban och några pilsner står bredvid. Sven bryter bort
krabbans ben och de två klorna, sätter en bordskniv i kräldjurets mun och bänder upp kroppen, som rensas
från gälar. På fatet ligger nu klor, ben och kroppen bredvid skalet med något brunt i.
Veddig lutar sig fram lukta och upptäcker en ny doft som inte stämmer med synintrycket.
- Nu kan ni rensa era krabbor, säger Sven och öppnar en pilsner.
Samtalet runt bordet rör sig kring dagens upplevelser. Carl pratar om slitet som brevbärare i Hökarängen.
Leonard om sitt kontorsarbete på Bröderna Edstrand.
Veddig lyssnar. Han funderar nog på sitt knog vid fräsen och alla jobb han haft. Han har i förtroende
berättat om de fina betygen när han mer eller mindre blivit sparkad från företagen. Betyg han inte förtjänat,