KAPITEL 77
På trappan till skolan står Clara och delar ut valsedlar för Folkpartiet. Solen vill inte titta fram och vindarna
blir därför kyliga. Hon är klädd i sin fina blå klänning och singrå ulster. Något klädköp har det inte blivit.
Det är skönt att stå här och låta tankarna komma. Leonard och Veddig har haft födelsedagsfest. De bjöd
Barbro, Ingrid och Pia Malm. Efter kaffe och tårta spelade de kort. Ryska posten var passé.
När mörkret kom tonade de ner belysningen och Carl tog fram skivspelaren medan de andra flyttade in
bordet i barnkammaren. Hon kan fortfarande se hur de dansar tätt, tätt intill varandra.
Då kalaset var slut ville inte Ingrid gå hem, men hon kunde ju inte stanna. Sven och hon pratade om vad
som skulle kunna hända om hon var kvar. Det slutade med att Carl följde med henne hem.
Där kommer ingenjör Gynge stilig i sin grå rock och lyfter på hatten åt några bekanta. Han håller sin fru
under armen. Han tar valsedlar från alla partier.
— Ja, du står som vanligt och delar ut valsedlar, säger han till Clara.
Hon räcker honom en och han går in i vallokalen.
Clara tänker på Sven och lånet till bilen. Ingenjör Gynge och Malm har skrivit på som borgenärer. I nästa
vecka har han tid bokad på Handelsbanken och återbetalningen kommer säkert att gå bra, eftersom de får fler
och fler körningar. Dessutom arbetar pojkarna ju och bidrar med en slant.
Clara har gjort sitt pass och överlämnar banderollen till herr Nilsson. Väl hemma slår hon på radion och
lyssnar på valprognoserna. Vid midnatt säger reportern att Socialdemokraterna kommer att vinna valet och
Tage Erlander väljas till ordförande i partiet.
— Jag får ringa Aina i morgon och gratulera, mumlar Clara och stänger av radion.
Det är tomt i huset. Barnen är nu femton, sexton och sjutton år, och snart är det 1948 tiden går. Tomas och
Carin är i skolan. Sven står böjd och tittar ner i motorn. Han drar upp oljestickan och tittar på den. Stänger
motorhuven och går in på kontoret. Där slår Clara just ihop kundboken.
— Jag måste byta motor på bilen, den drar för mycket olja, säger han med en suck.
— Blir det dyrt, tror du?
— Vi måste nog låna femhundra av banken.
Clara betraktar Sven när han striglar rakkniven och löddrar rakborsten. Skäggstubben försvinner. Han sköljer
av sig och låter alunstenen släta ut ansiktet. Så tar han på sig en vit skjorta, nypressad svart kostym och skor
som glänser av skosvärta. Sist knyter han den mörkröda flugan framför spegeln.
— Jag åker in till banken nu, säger han.
— Lycka till! Glöm inte portföljen.
Clara skriver på ett julspel till söndagsskolan, när Sven kommer hem. Han lägger hatten på hyllan och
lånehandlingarna på bordet och går fram och tillbaka på golvet. Clara ser på honom att lånet gått i stöpet.
— Fick du inte lånet beviljat?
— Kamreren sa att det inte räckte med borgenärer som äger hus och skog. Det krävs årsinkomst och fast
arbete.
Plötsligt stannar han framför cidebordet, böjer sig ned och öppnar dörrarna. Han tar fram matsilvret som är
inlindat i ett tygfodral och räknar gafflar och skedar. Teskedarna finns i ett mindre fodral. Matsilvret fick de
på bröllopsdagen. Tankarna går till Järna då silvret räddade deras dåliga ekonomi och till Vadstena när Sven
läste till verkmästare och Tomas föddes på Motala BB.
— Sven, vi kanske slipper pantsätta silvret.
Först nu upptäcker han henne vid bordet.
— Hur ska det gå till?
— Jag ringer till Aina och frågar om Tage vill vara borgenär. Han är statsminister nu.
— Fråga kan man alltid, säger Sven dystert.
Clara sitter vid skrivmaskinen när Sven kommer hem. Han slänger handlingarna från banken på bordet, ler