KAPITEL 79
Årets första vecka är kall och snörik. Klockan sex vaknar Clara, går ut i köket och ser att vattenhinkarna även
den här morgonen har en tunn ishinna. Hon slår hål med skopan och mäter upp vatten till kaffekoket.
Sedan väcker hon Veddig som börjar sitt arbete först av bröderna. Leonard och Carl har egna väckarklockor.
Deras nöjen är enkla Leonard och Veddig går på dans eller bio medan Carl har egna dansställen. Carin och
Tomas går i skolan. Så fortlöper den kalla mörka tiden med att sova, äta och arbeta.
Vintern är svår, dåligt med körningar, men räkningar kommer ändå som ska betalas. När telefonen tystnar
brukar Sven åka in till Stockholm och ragga körningar. Alla vet att det är förbjudet enligt lag, men vad gör
man när pengarna tryter? Som alltid är Clara vaken tills Sven kommer hem och stänger dörren och lägger sig
bredvid henne.
Solen står högre och högre på himlen, dagarna blir varma, björkarna får hängen och pollen sprids för vinden.
Det är söndag och Sven sover efter nattens arbete, Clara ser bara flinten som sticker upp över täcket. Om tre år
fyller han femtio, så hon får nog börja spara för att kunna köpa något. Pojkarna ger också en slant till
presenten.
Hon drar draperiet åt sidan till barnkammaren. Leonard vaknar och undrar hur mycket klockan är.
— Halv tio, svarar Clara.
Hon ser honom som en vuxen man. Han fyller snart arton och ska ta körkort så att han kan hjälpa Sven att
köra taxi. Tre vuxna barn och två som fortfarande är små, tänker hon och går in i köket.
Utanför medborgarhuset börjar barnen samlas. Clara tar sin bibel och alla klisterbilder som barnen ska få. Allt
lägger hon i väskan. Det känns skönt att bara gå över vägen till söndagsskolan. Gamla skolan är riven och en
ny med stora utrymmen har byggts. Allt fler familjer har flyttat ut till Trollbäcken. Man har dubblerat nästan
alla klasser. De styrande tror att skolan måste byggas ut om fem, tio år.
När barnen ser Clara springer de henne till mötes och ropar: Tant Clara, tant Clara. De frågar vad hon ska
prata om och visar upp sina klisterböcker.
Hon går sakta mot medborgarhuset med alla barnen runt sig, de följer med in i skolsalen. Även den här
söndagen har det kommit nya föräldrar med sina barn. Hon antecknar namn och adress och ber mammorna
stanna kvar och lyssna. Sedan sätter hon sig vid orgeln och alla barnen sjunger Tryggare kan ingen vara. När
sången tonat ut börjar Clara berätta om Den förlorade sonen, som är temat den här söndagen.
Timmen är slut och mammorna väntar på sina småttingar, de äldre barnen drar iväg i klungor. Clara städar
upp. När hon är klar tar hon väskan och går ut. Eva, Anna och Gurli väntar utanför huset och undrar om de
får prata med henne om dagens text.
De sätter sig i köket och Clara dukar fram saft och bullar.
Söndagar är fridfulla tycker Clara, då klär sig alla i fina kläder och familjerna kommer gående på vägarna.
Hon står i vardagsrummet och ser mot Svallingsborg där en familj dricker kaffe, några bussar står parkerade,
konduktörerna med sina biljettväskor ligger på vallen och solar sig. Allt verkar så fridfullt.
Sven har tvättat bilen och drar ett skinn över lacken så att den lyser. Älskar han mig fortfarande fast han
närmar sig de femtio? tänker Clara. Det var länge sen de älskade, hon vill så gärna, men han ser henne inte.
Är det nakenfotograferingen av Barbro som upptar hans tankar? Men nakenhet är naturlig för dem som
medlemmar i nudistföreningen Solvännerna. Hon funderar på hur han ska upptäcka henne som kvinna igen.
Det är kläderna männen ser, ytan bara och inte vad som finns inuti. Hon ska köpa något han tycker om.
Sven går bort och vittjar brevlådan. Så hör hon att dörren öppnas och han ropar.
— Clara, det låg ett brev i lådan. Det är från Carleb!