KAPITEL 6
Clara känner hur vagnen gungar och hör dunket av skenskarvarna. Hon kan se Sven som sitter vid
köksbordet och läser hennes brev om och om igen.
Huset har han möblerat med deras magasinerade möbler, och han har nog hittat några trasmattor bland
flyttsakerna för att skyla springor i golvet. Varmt och kallt vatten och avlopp ska det finnas har han sagt.
Hon har bytt blöja på Veddig, och nu sover han i nätkassen. Leonard har sparkat av sig filten och hon drar
upp den igen.
Då hon ser ut genom kupéfönstret drömmer hon sig tillbaka till Pilkrog. Hon fantiserar om en trädgård med
äppelträd och trädgårdsland. Så skulle hon vilja ha det. Men Sven veckar nog sin panna och ögonbrynen dras
uppåt då han läser att hon tror hon är gravid.
Hon kan se honom stoppa sin pipa med Kungsblandning. Så reser han sig upp från bordet, tänder pipan
och går fram och tillbaka över golvet. Suger på den, blåser ut röken i stora puffar. Men så stannar han, tar
pipan ur munnen och tittar i taket som om han såg en uppenbarelse. Han tänker nog på en gård med bra
lönsamhet.
Bilden försvinner när hon tänker på Carl i Karlskrona. Fyra små, dålig ekonomi och ett hus som förmodligen
inte är rustat för en kall vinter. Och hans arbete som försäljare blev inte som han trodde. Hon känner
bönderna, de vill ha gödningsmedel för bättre skördar, men när det ska köpslås ruskar de på huvudet.
-— Nä, Sven, du blir aldrig någon försäljare, mumlar hon.
Clara står vid kupéfönstret när tåget rullar in på stationen i det fina majvädret. Hon ser Sven som går med
långa steg mot tåget. Det gnisslar i bromsarna och stinker olja. Med ett ryck stannar det och vagnsdörrarna
slås upp av stinsen. Hon vinkar åt Sven. De får ögonkontakt. Han skyndar fram och omfamnar Clara och
barnen.
— Har resan gått bra?
— Ja, barnen har sovit för det mesta.
De går förbi några resenärer med barn och väskor som väntar på tåget. Sven lyfter på hatten, som en
hälsning om resandets gemenskap. Bilen står parkerad framför det gula stationshuset. Sven öppnar
bildörrarna för Clara och barnen. Hon drar in doften av syren och utslagen björk innan han slår igen den.
Barnen halvsover när de åker genom ett vårlikt landskap. Clara och Sven är tysta men känner gemenskap i
tystnaden och snart ska hon få se huset i Pilkrog.
Sven parkerar bilen framför ett knoppande äppelträd. Clara tittar på det. Sommar eller vinterfrukt är hennes
första tanke. Då öppnar Sven bildörren och hjälper dem ut. Hela trädgårdens dofter möter henne. En stare
letar efter den rätta holken att boa i. Han liksom vi söker bostad, tänker Clara.
Med Veddig i famnen och en nyfiken Leonard i hasorna kommer hon in i rummet. Ekbordet med sina stolar
finns där, tavlorna är upphängda, men det är fel gardiner, hon ser att en man har möblerat. Borden har inga
dukar och inga ljusstakar.
Clara lägger en filt på köksgolvet åt Veddig att krypa på. Hon slår sig ner på en stol, är tyst och tittar ner i
bordet. Sven sitter mitt emot, med oroligt ansikte.
— Sa doktorn att du inte är gravid? frågar han.
— Ja, det var bara menstruationen som var försenad.
— Men mår du bra?
— Ja, men trött.
Sven fortsätter sälja konstgödning under sommaren, men för att få bättre ekonomi har han introducerat
dammsugaren. Gödning till bonden och städhjälp till frun i huset. På det viset får han en förtjänst även på
vintern.
Så rinner dagarna iväg. Clara får brev från Eva och längtar efter Carl. De har bott i Pilkrog i snart ett halvt år
nu och hon börjar känna sig hemma.