KAPITEL 82
Ljuset och de varma kvällarna vill man ha på sommaren, tänker Clara. Nu är det midsommar och knappt tio
grader i luften. Kanske det blir snöslask framåt natten.
Det skulle behövas en bil till under storhelger. Taxin blir fullbokad både på kvällen och midsommardagen,
bara några luckor finns så att Sven kan få några timmars sömn.
Sommar, sommar och nu ska Veddig flytta ner till lillstugan, det är hans tur att få eget sommarboende. Clara
följer med honom för att se om det behöver städas.
Han öppnar dörren. Clara känner att det luktar instängt, så hon låter den vara öppen. Genom hallen syns
det lilla köket. I rummet bryter en solstråle genom fönstret, studsar mot en säng och lyser upp en läslampa
och skuggar ett bord med några stolar. Veddig slänger sig på sängen, och Clara förstår att han känner sig
oberoende av sina föräldrar men ändå begränsad inom dessa fyra väggar.
Sommarnätterna försvinner som vissna tulpaner då luften blir sval och skymningen faller.
Clara är i köket och torkar disk när han kommer in. Hon lägger en tallrik i diskstället, när han drar ut en stol
och sätter sig.
—Mamma, kan du tolka drömmar? Jag har haft en så kuslig dröm den senaste veckan.
— Du kan berätta den först, så får vi se om vi tillsammans kan tyda den.
Veddig börjar berättelsen med att han stänger dörren och tittar på sängen innan han drar för gardinerna och
lägger sig.
Sömnen tar mig bort i ett fast grepp. säger han. Jag drömmer att jag ser mig själv ligga i sängen, och ovanför
svävar jaget. Är det en ängel? Är jag vaken? Jag kan tänka. Jag kan se. Men jag drömmer att jag drömmer.
— Du drömmer att du drömmer. En märklig dröm, avbryter Clara.
Veddig fortsätter berätta.
En man kommer, och smyger sig fram mot sängen. Jag ser honom i drömmen. Han har en kniv och jag
försöker resa mig men musklerna lyder inte. Vet bara att jag måste vakna. Tjuven höjer kniven.
Måste värja mig, tänker jag och lyfter en arm. Han låter kniven falla mot bröstet. Då vaknar jag.
Han berättar att rädslan sitter i kroppen, att tjuven finns i rummet. Pyjamasen och sängkläderna är blöta. Så
jag tänder läslampan. Ingen finns i rummet. En dröm, en mardröm, tänker jag och låter lampan lysa och
somnar om.
— Märkligt, säger Clara.
Ja, tre nätter har jag samma dröm. Drömmer att jag ser mig själv ligga på sängen och sova. En tjuv kommer
in i rummet, han höjer kniven, då vaknar jag.
— Och samma dröm återkommer alltså hela tiden. Du måste du fånga boven.
— Vänta får du höra!
Veddig fortsätter berätta
— Det är skymning, trädgården är klädd i röda och gula färger. Jag drar för gardinerna och somnar in. Jag
ser mig själv ligga i sängen och drömma om att jag drömmer. Tanken slår mig att allt är en dröm. Jag väntar
på tjuven. Ljudlöst står han där med kniven i sinhand. Han närmar sig, höjer handen för hugg. Jag reser mig,
griper tag i armen. Tjuven upplöses i ett moln och jag vaknar ur min plågsamma dröm. Jag tog honom.
— Det var en ruskig dröm, men du överlistade boven i alla fall.
— Men kan drömmen betyda något? frågar Veddig.
— Jag vet inte, kanske att man aldrig ska ge sig.