KAPITEL 86
Vinterkylan känns ända in i köket där Clara står och spejar uppåt Hanviksbacken. Hon väntar på Sven som
har en ny körning.
Julen är förbi, men den blev inte som andra jular. Carl frikändes tack vare Malms rekonstruktion av
restiden, som gav Carl alibi. Men julens glädje infann sig aldrig, de vackra orden blev aldrig sagda, och Carl
drog sig undan.
Nu är januari snart slut och efterbörden av våldtäkten blir att Carl omplaceras till inomhusarbete på
stationen. Sedan ska postverket ordna en tjänst på tullverket åt honom. Tomas orkar inte med skolan längre,
utan vill sluta till våren. Skolläkaren säger att det är nerverna.
— Nu kommer Sven, mumlar Clara när hon ser Volvon i backen och hon skyndar sig att sätta kaffepannan
på elplattan.
Clara känner sig trött. Är det vårtrötthet eller hjärtat som krånglar? tänker hon, när hon står i matrummet och
tittar på barnen som samlas utanför medborgarhuset. Det blir snart tredje generationens barn hon ska ha i
söndagsskolan. Barnaskaran växer. Några av mammorna känner Clara, mammor som själva gått i
söndagsskolan.
Flickorna gifter sig unga och får barn. De har ingen utbildning, utan lever på sina män. Barnkullarna var
stora under kriget, men nu nöjer man sig med två eller tre barn och köper villa och bil i stället.
Clara tänker på sin egen familj. Alla fem barn ska få en yrkesutbildning. Det är hon och Sven överens om. I
tidningen står det att politikerna vill att kvinnorna ska arbeta utanför hemmet. Det är ont om arbetskraft och
de tillhör den dolda arbetskraftsreserven. Hon läser också att det finns barnstugor i Stockholm, som gör att
mammorna kan arbeta, På en bild ser hon Alva Myrdal som propagerar för familjen och kvinnors frigörelse.
Clara avbryts i sin läsning av att någon knackar på dörren.
— Stig in! ropar hon.
— Tant Clara, vi väntar att tant Clara ska komma. Det är söndagsskola idag.
Hon känner flickan som kommer in, hon heter Marianne Axelsson och brukar hälsa på då och då.
— Jag kommer, säger Clara, tar bibeln och klistermärkena och lägger nycklarna i väskan.
När Clara kommer hem från söndagsskolan lägger hon sig på soffan. Hon har ont i bröstet, men efter ett tag
släpper det, så hon reser sig upp och känner sig frisk igen. Hon märker att Sven oroar sig för henne då hon får
ont. Men hon skakar bara på huvudet åt hans oro. Men värken kommer tillbaka efter någon timma.
— Vi åker till sjukstugan i Handen, så får läkaren undersöka dig, säger Sven.
Han följer med Clara in på sjukstugan. En sjuksyster tar hand om henne. Sven som inte tål sjukhuslukten
går ut och sätter sig i bilen.
En stund senare kommer Clara ut. Hon går sakta ner mot bilen och ler mot Sven.
— Det var njursten som ska opereras. Jag vill opereras på Ersta sjukhus.
Hon berättar om syföreningens sista möte när hon fick en körare av njurstenen. Fru Wallenholm hade då
rekommenderat henne Ersta sjukhus. Men det fanns ett problem. Att bli intagen. Lyckades man komma
innanför dörrarna som akutfall, blev man opererad.
Clara har en plan för hur hon ska göra.
Taxiuniformens knappar blänker och ger Sven en viss pondus. Clara kvider i baksätet. Solstrålar dansar
genom utslagna björkar ut över gator och ängar.
Sven svänger in på Ringvägen, kör förbi Katarina kyrka upp mot Söders höjder. Vid sjukhuset kör han in
och parkerar bilen. Fåfängan skymtar genom bilrutan. När någon går ut genom sjukhusdörren ska Sven hålla
dörren öppen så att Clara kan komma in.
Det är hennes plan.
Sven liknar en privatchaufför där han står bredvid sin Volvo och väntar på rätt tillfälle. Där kommer en dam
i ljusgrå vårkappa. Hon ringer på dörrklockan. Dörren öppnas. Sven tar de få stegen och sätter foten innanför
porten. Clara går sakta in genom dörren, och de kommer in i en lång korridor. Sven stannar medan Clara går