KAPITEL 88
Vägbelysningens lampa svajar fram och tillbaka. Ljuset når Clara som ser på ruskvädret, ibland snöar det
sedan regnblandat. Precis som livet, några ljusa år, månader, dagar och stunder.
Hon tänker på Sven som berättade om Stig Dagermans fru. Hon är visst tyska. De bor i Tutviken åt Gudö
hållet. Clara har läst Tysk höst där författaren skildrar ett Tyskland i ruiner.
Belysningen bildar en kägla mot gatan. Hon tänder skylten. Bilstation. Den röda färgen har flagnat, men
fortfarande syns telefonnumret 121. Klockan närmar sig fem så det är dags att laga middag.
Ett halvt sekel har bara försvunnit. Carl har egen lägenhet, Leonard har tagit trafikkort och hjälper Sven köra
taxi och Veddig arbetar på verkstad. Clara är nöjd, de har lyckats med att ge barnen en utbildning så att de
kan försörja sig. Men Tomas och Carin är fortfarande i tonåren. Ett lugn präglar huset, inga springande fötter
hörs längre. Istället kommer hennes söndagsskolebarn på besök. De vill prata och höra Clara berätta sagor om
livet medan de dricker saft och äter kakor. Sven och Leonard sitter och pratar ekonomi. Leonard tjänar mer än
Sven och nu diskuterar de ett lån. En till bil ska köpas, eftersom Sven har fått tillstånd till en extra taxi.
Samhället växer, det talas om en fördubbling när Bollmora börjar byggas.
— Kan jag få låna av ditt arv från min farbror på femtusen till bilköp, undrar Sven
— När får jag tillbaka de pengarna?
— Vi skriver ett skuldbrev.
— Ja, vi gör väl så, säger Leonard.
Att låna så mycket pengar av sin son, men tanken att skulder ska hållas inom familjen tar över. Sven äger
inget, allt är skrivet på henne. Så ville han ha det.
Mörkret lägrar sig, det är svart när de går upp och mörkt när pojkarna kommer hem. Den tredje advent har
Clara bakat alla julkakor. Julmaten har hon köpt hos Erlandsson, korv, pressylta och skinkan som ska saltas
av. Lutfisken ligger i blöt. Hon är glad att inte behöva göra julmaten själv, allt går numera att köpa.
Nöjd, men lite trött, sätter hon sig i lässtolen. Hennes krafter efter operationen har inte kommit tillbaka.
— Jag måste ringa professor Birke, mumlar hon.
Det var i maj förra året som hon besökte honom och då var han själv dålig. Tänk om Birke har dött! Hon slår
bort tankarna. Fast tiden går och snart fyller Sven femtio år. Hon sträcker ut handen efter sin bok Trädgudars
land, men låter den ligga i knäet och ser på rummets slitna möbler. Radion är tyst och tankarna kommer.
Barnen betalar för mat och husrum, pengar som hon får varje månad. En del sparas till svåra tider. Carin ska
söka in på barnskötarutbildning, nu praktiserar hon hos en fin familj i Stockholm. Tomas har det inte lätt, som
hoppade av realskolan under Svens vilda protester. Nu ska han bli körsnär.
Tröttheten kommer tillbaka och Clara sluter ögonen, men krafterna återvänder efter en stund. Måste till
Birke, tänker hon igen och funderar vidare på sitt liv.
Clara märker att Carin blir hunsad av Ingrid och hur Sven favoriserar henne. Deras eget smek och kel har
upphört, hon saknar det. Han har börjat fotografera nakenbilder av Ingrid och Barbro. Vad ser han på dessa
bilder som studeras med förstoringsglas? Hon förstår ingenting.
Om hon skulle köpa en julklapp, som får honom att tänka på henne. En själarnas förening. En dörrklapp.
Hon vill ju att han ska komma in till henne.
Telefonen ringer, och Clara reser sig. Boken ramlar i golvet, men den får ligga medan hon går och svarar.
Snön kommer alltid till jul, tänker Clara. Hon står och iakttar Sven som ser över att bilen är rustad med
snökedjor. När det gäller småvägarna i Trollbäcken har Gynges bolag tagit över snöröjningen från bonden
Karlsson, så nu röjs det med lastbil och plogvinge. Sven tittar noga över sina kedjor som hon vet behövs vid
körningar till Tyresö brevik. Han tar upp pipa och tobak, gnuggar sin kungsblandning, och hon kan föreställa
sig doften av tobak. Han stoppar och tänder, röken kommer i små puffar ur munnen.
Det var längesedan de älskade, men det är svårt när barnen blivit vuxna och endast ett draperi skiljer
rummen åt. Eller har attraktionskraften blivit mindre?
Sven knackar ur pipan mot skon och dödar glöden med klacken. Clara vilar blicken på Volvon som varit