När Sven kommer in ser han brevet. Han bryter det med en papperskniv, tittar på det och vänder sig till
Clara.
— Det är han från Irland som vill få kontakt med Solvännerna. Kan du hjälpa mig att översätta brevet?
— Vi får väl hjälpas åt, säger Clara.
Bokstäverna har tydlig teckning med fina rundningar. Hon har inga svårigheter att översätta. Det är alla
åren hon tragglat språket med Leonard och Tomas som nu kommer till användning.
— Billy heter han och kommer till Sverige i juli månad nästa år och undrar om han kan bo här. Han har tält
med sig. Vill ha svar om tiden passar. Han bor utanför Dublin enligt adressen han skrivit.
— Vad säger du om att bjuda in honom? frågar Sven.
— Är det inte där katoliker och protestanter krigar mot varandra?
Sven säger inget, ser bara oförstående på henne. De kommer överens om att bjuda in honom och Clara ska
skriva brevet.
Allt är planerat för julen. Clara ser på julmånadens arbetsschema, som hon vet inte kommer att följas. Barnen
kommer hem, men nu är det bestämt att endast ge en julklapp och den får kosta högst hundra kronor. Det är
inte gåvan utan Jesu födelse som är budskapet.
Jaha, det är klenäter som ska bakas i dag. Det blir bara kakor hon gör nu, allt annat köper Sven i Stockholm.
Hon tar degen och slår den i bakbordet, kavlar ut och tänker på de religiösa kakorna som hon själv får måla
nu och de som hon ska sända till Silvers som postpaket. En underlig gammelkänsla kommer över henne.
Båda bilarna är i trafik under jul och nyårshelgen. Sven sover några timmar, kör och sover. När det nya året
kommer och dagarna börjar ljusna saknar han många timmars sömn. Clara ser till att han under några dagar
får vila ut och komma i form.
Clara står en stund utanför Åhléns vid Ringvägen och fönstertittar på en skyltdocka med en dräkt i hennes
färger. Sedan går hon in på damavdelningen.
— Kan jag hjälpa frun? frågar en expedit med blont hår och mörkblå klänning.
— Jag söker en dräkt i höstens färger och underkläder med bra passform.
Expediten föreslår de ska börja med underkläderna. Clara står i provrummet med en packe underkläder, ser
på dem, känner på tyget. Så provar hon det smidiga livstycket som gör henne smal, utan att klämmas.
Strumpebanden är en ny konstruktion och trycker inte mot låren. Hon väljer ut en bh som gör att brösten
verkar fasta. Så här långt är hon nöjd. När Clara ropar in expediten har hon tagit på sig ett linne över
underkläderna.
— Då är det bara dräkten som vi ska prova, säger hon.
Hon provar och provar men ingen passar, antingen är kjolen trång eller jackan för liten
— Kläderna är konfektionssydda så de passar inte till alla, säger expediten. Men vi har en skräddare som
kan sy om kjolen.
Clara bestämmer sig för att besöka Pub på Hornsgatan först. Har hon tur så har de en passande dräkt. Hon
tar 4:ans spårvagn till Hornstull och går den sista biten. I handen bär hon en kasse från Åhléns med
underkläderna.
På damavdelningen tittar de på henne när hon synar dräkterna.
— Har ni den här i min storlek? frågar hon en expedit, som ser på Clara och påsen med Åhléns tryck.
— Det tror jag vi ska ha, säger hon med ett avvisande tonfall.
Under tiden de provar blir tonen en annan och när Clara poserar framför spegeln i en dräkt med höstens
alla färger, luktar på tyget och säger, att det doftar höst om tyget, då ler de båda kvinnorna mot varandra.
Clara kliver ut från Pubs pampiga entré. I ena handen Åhléns bärkasse med gamla underkläder i den andra
Pubs med dräkten. Hon går med lätta steg. Ja, hon vill dansa Hornsgatan ner till 4: ans spårvagn.