KAPITEL 93
Det har varit kallt i två veckor nu, och båda bilarna har haft fullt upp till glädje för alla. Inkomsterna gör att
Sven kan betala gamla skatteskulder och när Clara går till Erlandssons affär betalar hon kontant.
I Stockholm har man bildat taxiföreningar med gemensam telefonväxel som fördelar körningarna.
Clara sitter i vardagsrummet och läser när Sven kommer in. Han berättar att han har pratat med Huddinge
taxi om hur upplägget är utformat och fått föreningens stadgar. Det är nya tider som kommer, tänker hon och
tittar ut genom fönstret, vrider på huvudet och ser katten som sover i soffan. Sven tar sin pipa, stoppar den
långsamt och tänder den. Clara betraktar honom när han förnöjsamt tar några bloss. Han fyller femtio år om
två veckor. Det är ett tillfälle då alla kommer utan att ha blivit bjudna.
Han suger ut det sista ur pipan och lägger den i pipstället. Sätter sig och säger:
— Jag har skrivit ner argument för en taxiförening. Vi kan få semester. Fler körningar. Jämnare flöde. Bättre
ekonomi. Vilodagar. Kan dela på körningar. Det negativa skriver jag inte ner, det kommer ändå upp.
Clara förstår att han är nöjd med sitt upplägg och tittar på katten som fortfarande sover.
Några solstrålar väcker Sven på hans femtioårsdag. Där står Clara och sjunger. Doften av kaffe och nybakade
bullar sprider sig i rummet och får honom att gnugga sömnen ur ögonen.
Uppå gamla Hvilan
föddes det en son.
Han for snart till Småland.
Långt därifrån.
Sen han for till Norrlands fjäll
och bodde där så glad och säll
det var Sven Vifell.Solen förhöjer höstfärgerna på dräkten, hon ser smal ut, midjan förstärker höfterna.
— Det är en fin dräkt, du blir flera år yngre i den, säger han.
Clara ler och ställer ner brickan på sängen.
På eftermiddagen strömmar gratulanterna in. Fjärdingsman Malm blir den förste, sen kommer kollegerna
från taxi. Clara bjuder på kaffe och Sven på snaps till den som vill ha. Presenterna är få men blommorna fyller
hela alkoven.
- Tänk om han fått plantor istället, mumlar hon när alla gått och tittar bort mot blombordet.
Men fåtöljen han sitter i är fin, Clara vet vad han vill ha. En länstol som man kan somna i. Femtio år, halva
livet. Men känslan av ungdom finns kvar i kroppen.
Det tog en stund innan han hade övertygat sina arbetskamrater att en förening var bra för deras taxirörelser
både ekonomiskt och för hälsan. Är man ung kan man arbeta flera nätter utan sömn, men åldern tar ut sin
rätt. Clara lutar sig bakåt och låter sömnen avsluta femtioårsdagen.