KAPITEL 108
Julmånaden kommer med mörker och halka som alla bilister förvånar sig över. När det börjar snöa förstår
Clara att vintern har kommit.
Hon är glad över sina nya telefoner med fingerskiva, en röd för brandlarmet och en svart för taxin. De står
på bordet i tamburen. Nu slipper hon veva när hon ska ringa och avsluta samtalen. Men fortfarande får
telefonisterna i det vita huset i Hanviksbacken en chokladask på nyårsnatten av Sven.
På bordet ligger körlistan, som är nästan fylld. Det gäller att köra in så mycket pengar som möjligt denna
månad. De har två bilar som kan rulla dygnet om. Clara är nöjd. Håller de bilarna igång kan de betala
räkningarna som ligger kvar sen förra månaden.
Clara tänder adventsljusen och snart brinner det fyra ljus i staken. Hon blåser ut tändstickan och slänger den i
vasken.
Det dröjer innan alla samlats i köket. Sven verkar irriterad över att ha blivit väckt men ler när han känner
doften av kaffe. Veddig uppenbarar sig med spretigt hår, medan Carin skriker att hon vill sova.
Clara undrar om det var en bra idé att bjuda på kaffe så tidigt. Men snart har alla smakat på den varma
drycken och kakorna. Sängens värme har övertagits av kroppsvärmen och gemenskapen gror åter i de frusna
kropparna. De pratar om julen och vad nästa år kan innehålla. Carin kan inte somna om utan letar sig ut i
köket.
Adventskaffet är över, Clara dukar av och är nöjd med sin idé. Nu kan julen börja.
Sven köper en gran av Gynge som har börjat sälja julgranar. Den står i pannrummet för torkning. På lilla
julafton klär Veddig den och Carin hjälper Clara att pynta huset
En stilla ro råder på julafton. Inga barn springer. Ingen ber om hjälp. Clara ser på ekbordet där nio personer
brukar äta julmat på julafton. Nu är de fyra kvar som ska äta. Hon dukar på bordet i köket och Carin hjälper
till.
Sven har en körlucka och de kan samlas kring bordet. Clara har tänt ljusen som sprider värme i rummet.
Under tystnad äter de julmaten, för första gången i köket.
Clara undrar vad Sven tänker.
Juldagen är Claras dag, för då kommer alla hennes barn med sina fästmör. Ekbordet får en extra skiva och
hon lägger en vit linneduk på bordet. Sen hjälps alla åt att duka.
Clara ser till att allt finns på plats. I ugnen står maten på värmning. Hon och Carin får servera. Sven vill
alltid ha varm mat. Han sätter sig och de andra följer efter. Hon och Carin tar in köttbullar och revbensspjäll.
Clara tycker bordet liknar ett plockepinn med alla sina smårätter. Det enda man hör är ett mummel och
maträtter åker i sidled över bordet. Sven torkar sig om munnen när han ätit färdigt och lutar sig tillbaka i
länsstolen. Det är det Clara väntat på. Hon harklar sig, skjuter ut stolen och säger:
— Om ni sitter kvar så kommer Carin och jag med kaffet.
De hjälps åt att duka av. Snart sitter alla med en kaffekopp och mumsar julens kakor.
De sitter runt ekbordet. I tvättkorgen ligger julpaketen och väntar på att delas ut. Clara har tänt ljusen i
granen och de tre på lampetterna. De har köpt ett paket till var och en, varje julklapp får kosta högst hundra
kronor. Men hon tycker inte att den riktiga julstämningen infinner sig. Det var på julafton enligt Lukas
evangelium som Jesus föddes och de tre kungarna kom med sina gåvor. Allting är fel, de försöker skapa en
tradition som går emot den bibliska historien.
Det är första gången de byter julklappar på juldagen. Hon måste prata med barnen så att det blir både den
första och sista.
Clara ser inga barn med tindrande ögon, bara vuxna som gnider ändan mot stolsitsen och väntar att Sven
ska dela ut paketen. Det är mest böcker. Men det finns också piprensare och cigaretter på bordet. Sven ståtar
med en cigarr. Clara tittar på sin bok av Sara Lidman, det är hennes debutroman Tjärdalen och hon sneglar på
Hemsöborna av Strindberg som Veddig fick av Leonard.
Det var en annorlunda jul, tänker Clara. Lite tomt känns det, men radion har julbetraktelsen och sångerna,
så det blir i alla fall inte alldeles tyst på julafton.