KAPITEL 110
Det ska städas inte bara inomhus utan också i trädgården. Clara klipper av gamla blomstänglar med
sekatören, rensar bort vissna kvistar i vinbärsbuskarna och förpassar skräpet till skottkärran.
Hon känner den ljumma vinden runt ansiktet och lukten av jord. Ryggen ömmar så hon sträcker på sig och
andas in höstluften. Samtidigt betraktar hon katten som sakta går uppför trappan till altanen.
— Ja, du kära Rosenblom, snart är det bara du och jag kvar, mumlar hon.
Det är andra natten som Sven måste vara vaken. Körningarna har ökat i samma takt som samhället växer.
Clara står i köket och blickar uppåt Hanviksbacken. Han kommer snart, klockan är ett, och vårljuset börjar
lysa upp träden.
Clara vill få tillbaka sitt liv med Sven. Hon minns sommaren på Ljusterö då de bjöd in sina bekanta på
fester, hur han stoltserade. Han kunde visa på en rikedom som inte fanns. Det är sin akademiska släkt han vill
visa upp. Efter sin mors begravning har det blivit tyst om hans släkt.
Katten stryker sig efter hennes ben.
— Vill du ut? frågar hon och går mot dörren.
Rosenblom slinker ut i den kalla vårnatten.
När hon är tillbaka till fönstret kommer några billjus på vägen, men inga är Svens.
Clara undrar var Sven är då han aldrig dyker upp, men han sitter nog på ett nattkafé och har glömt att ringa
hem.
Hon är alltid orolig när han kör på natten. Hon fantiserar om mord och rån. Visserligen har det förekommit
några rån. Men fortfarande låser de inte ytterdörren.
Clara tänker ofta på hur Sven och hon har det nuförtiden. Hon är nog inte attraktiv längre, men drag av
skönhet finns kvar det ser hon. Eller har han mist lusten, för att han inte kan tillfredsställa henne som förr?
Eller kan han inte bestämma över sin kropp?. Den spontana åtrån finns i alla fall inte längre.
De har aldrig pratat om känslor, aldrig kramat om varandra i barnens närvaro. Inte heller har de kysst
varandra öppet.
Hon funderar på Veddig och hans planer på en teknisk utbildning. Han kom inte in på den statliga skolan.
Men den privata Stockholms tekniska institut är det lätt att komma in på men svårt att få examen. Han får
satsa arvet på sin utbildning. Det var vad Sven sa till Veddig när han sökte till skolan och kom in. Men han får
betala hemma för kost och logi, så det blir ett bra tillskott i ekonomin.
Tomas har börjat hos en tandtekniker som lärling och verkar trivas. Sven skäller inte på honom längre, för
att han slutade skolan. Carin har börjat som barnjungfru hos en fin familj på Östermalm.
Clara skriver ner allt som händer i en liten almanacka. Hon fick den i julklapp av Carl. Han vill att hon ska
skriva ner sina minnen, men hon tycker det räcker med dagens händelser.
Så ser hon äntligen några välkända billjus i Hanviksbacken. Hon skyndar sig att sätta på kaffepannan på
elplattan.
Tre år har försvunnit sedan hon började att skriva ner dagens händelser. Hon minns när motboken försvann.
Sven köpte en flaska rött vin från Frankrike. Tidningarna skrev att svenska folket skulle supa ihjäl sig när
Brattsystemet försvann. Men alla domedagsprofeter fick fel. Det blev inte fler fyllerister i bilen än förr. Nu hör
man ingen som klagar på reformen längre.
Den sommaren slogs det värmerekord, och Veddig läste extra för att klara några tentor han inte fått godkänt
på.
Hon tittar på katten som ligger i soffan hoprullad som en kanelbulle och sover.
— Du och jag börjar bli gamla, mumlar hon.
Hon lägger undan skrivdonen och går ut i köket. Sven kommer snart och vill äta. Så hon steker potatis och
ägg och några fläskskivor.
Clara tänker på året som gått. Barnen som gick hem till Malms för att se på tv. Men hon klarar sig med
radion. Sven som fick bensinkuponger och gatorna som var bilfria bara för att britterna bråkade om