KAPITEL 111
Hon tar av sig förklädet och torkar av köksbordet. Från rummet hörs dansmusik, någon sjunger en
romantisk kärlekssång, men hon hör bara enstaka ord. Ute börjar allt frodas, trädens grenverk, krokus,
tussilago som är naturens maskrosbarn. Allt kommer så fort.
Sven går där med en hacka och petar i jorden, tar bort lite ogräs och ser ut attprata med sig själv. Så långt
borta han är, men ändå så nära, tänker hon, och lägger disktrasan på diskbänken.
Tomas, Veddig och Carin åt lite innan de försvann ut till sina vänner. Radion ger ifrån sig ett brummande,
hon går in i rummet och stänger av den. Tentamensveckan har börjat, och Clara städar av ängslan att Veddig
inte ska klara sina tentor. Han har satsat hela sitt arv på utbildningen så må Gud hjälpa honom att klara sin
examen. Men eftersom hans läshuvudet är sisådär, är oddsen dåliga.
Examenskrivningarna är slut och Veddig kommer hem från skolan. Clara sitter på verandan och stickar en
tröja. Några gråsparvar flyger ut från vildvinet när han tungt sätter sig och lägger väskan på bordet.
— Jag klarade allt utom algebran säger han och river sig i håret.
— Gratulerar. Då är du nästan ingenjör. Vad ska du göra nu?
— En omtenta såklart. Men på examensfesten går jag inte.
Clara säger inget men tycker synd om honom.
— När får du göra omtentan?
Clara ser att han inte hör vad hon säger.
— Och ingenjörsringen får jag inte hämta hos juvelerare Hallberg utan att uppvisa examensbetyget.
Den sista veckan i juli då sommarens dofter går mot sitt slut sitter Clara i sin stol och läser när Veddig öppnar
dörren och skriker.
— Jag har klarat det, nu är jag klar.
— Vadå klar!
Så kommer det ur honom. Hans lärare låg på sjukhus och Veddig fick göra sin tenta där. Han förhördes i en
timma. Sedan blev han godkänd med eftermälet: Man är inte ingenjör förrän man har en ingenjörs arbete.
— Jag är ingenjör, vrålar Veddig.
Clara och Veddig sitter i köket och äter frukost. Hon smygtittar på Veddig när han beundrar sin ingenjörsring
som han bär på vänster hands ringfinger. Den har prytt handen i en månad nu. Hon tänker på festen när han
fyllde år, då alla ville se hans ring, och Sven höll ett fint tal. På bordet ligger ingenjörsbetyget och brevet från
Qxelösunds Järnverk, som är ett av de företag han har sökt anställning hos.
Vinden tar tag i regnet som sveper in över dungen. Det är ljumma vindar och molnen skingrar sig söderut,
dit Sven och Veddig ska åka.
Hon förstår varför Sven vill köra honom till Oxelösund. Han vill ge honom goda råd på vägen genom livet,
bland annat att han ska gifta sig. Det är 40 mil fram och tillbaka. Visserligen har de fått det ekonomiskt bättre.
Körningarna har dubblerats och de har två bilar. Men pengarna rinner ju som sand mellan hans fingrar,
tänker hon och suckar.
Clara står på trappan och önskar Veddig lycka till sedan stänger han bildörren och Sven kör ut på vägen.
Hon står länge och ser efter dem. Han har en bra examen och kommer att tjäna mer än Sven, och nu sitter han
bredvid sin pappa på väg till sin första anställningsintervju.
När Sven och Veddig kliver in genom dörren märker Clara på deras sätt att se på varandra att Sven pratat
förtroligt med Veddig.
— Har det gått bra? frågar hon.
— Javars, men jag vet inte om jag får jobbet, eller om jag vill ha det, säger Veddig och går mot
barnkammaren.
Sven tar av sig rocken och muttrar något som ingen hör.