— Visade de Kalle Anka på julafton? frågade Clara förvånat.
— Javisst, på eftermiddagen, svarar Leonard.
Det enda Clara minns av den julmiddagen är pratet om Kalle Anka.Snö, snö och tjugo grader kallt. Ett halvt sekel har försvunnit och nu ska det firas. Nyåret blir nog lugnt i
kylan och snön, tänker Clara som är på väg till brevlådan genom snövallarna. Hon tar upp DN och några
brev, sveper in det i kappan och skyndar sig in. Hon tar av sig ulstern och lägger posten på köksbordet. Det
första hon får se då hon tittar igenom posten är Dagens Nyheters förstasida. Ett antisemitiskt nidingsdåd i
Köln. Clara sätter sig ner och läser vidare om den nyinvigda synagogan som har bemålats med hakkors. Man
tror att handlingen kan sprida sig i Europa och att Sverige inte är något undantag.
Clara rätar på ryggen och tittar ut över den vita trädgården, höjer blicken mot vreten och det snöklädda
Mammas berg. Ska det börja nu igen, ska nazisterna komma tillbaka? Sven har nog rätt, ett förenat Europa
kan förhindra krig. Det blir snart nyår och folk kommer att smälla sina raketer. I radion läser man
Nyårsklockan, man ringer sina vänner och önskar Gott nytt år, medan judarna är rädda för vad som ska
hända under det nya året. Hon rycker till när Sven öppnar dörren.
— Finns det något kaffe? frågar han.