KAPITEL 116
Affären är större än hon tänkt sig. Clara letar i hyllorna efter kaffe och tar ett paket malet. Allt finns
färdigpaketerat på lagerhyllor eller i frysar, bara att lägga i kundvagnen. Det mesta i halvfabrikat vilket
underlättar för de kvinnor som arbetar och ska laga mat åt barn och make när de kommer hem. Clara drar
vagnen mot kassorna där en flicka som gått i söndagsskolan sitter.
— Hej, tant Clara, säger hon.
— Såå, Eva har arbete hos Arno.
Eva nickar och ler.
— Det blir 37 kronor för tant Clara
— Jamen, jag har räknat ut det till 36 kronor
— Det tillkommer oms nu. Det är en omsättningsskatt som är på alla varor, säger Eva och ler igen.
— Ska de ta skatt för att man handlar också, säger Clara och plockar ner sina varor i en nätkasse.
På vägen hem, tänker hon på hur dyrt allt har blivit.
Det är varmt i luften när Clara går till församlingshemmet. Syföreningen ska ha möte där fast det inte är
färdigt än. Georg Wallenholm är inte klar med det invändiga måleriet. Möbler ska köpas och gardiner sättas
upp och i köket fattas det skåp.
När hon kommer förbi Fasta försvaret öppnar sig dalen ner mot Södergården. Solen leker över ängarna och
björkdungen vid församlingshemmet, där några bilar står parkerade.
Clara möter Ida och Inga Karlsson i hallen. De har kokat kaffe, dukat i salen och städat undan en massa
bråte.
När kyrkoherde Axel Jonsson anländer från Tyresö i taxi blir det tyst och alla sätter sig runt bordet. Hans
omfång har ökat. Bara han inte får hjärtinfarkt och dör innan han får pension, tänker Clara.
Clara stickar på sin tröja som aldrig tycks bli färdig.
— Har du läst om miljonprogrammet i tidningen? frågar Svea som broderar en duk.
Clara slutar att sticka. Sven hade pratat om att sossarna beslutat om att bygga en miljon bostäder under tio
år.
— Ja, Sven sa att det ska byggas en massa lägenheter.
— Javisst, och i Bollmora, ska det bli en hel stad, säger Svea.
Hon har hört att de reser hus som dominobrickor. Tomas och Maj Britt har sökt lägenhet där och 1963 ska de
flytta in.
Svea vänder sig mot Ida Colin och Clara tjuvlyssnar på Vera. Hon beklagar sig över sina barn som ser på
teve om Bröderna Cartwright, ett pangpangprogram. Clara tänker på sin radio och frukostklubben med Sigge
Furst som hon lyssnar på.
På vägen hem funderar hon på allt som händer vid sidan om henne som hon inte vet så mycket om. Men
behöver hon veta allt, är det inte bara yta? Clara drar kappan tätare om sig och traskar hemåt.
Några midsommarblomster svajar för vinden. Clara sitter på altanen och solar sig. Läsglasögonen har hon
skjutit upp i pannan och ser ut över de husbeklädda ängarna. Det var länge sedan det gick betande kor där.
Lugnet bryts av ett bilhorn.
— Kan det vara Sven? mumlar hon, sträcker på sig och tittar mot vägen.
Några ungar springer bort på Vendelsövägen.
Hon funderar på att Sven inte fått med sig alla taxiägarna på en förening. Han beklagar sig över den
allmänna pensionen ATP, som regeringen genomfört tack vare folkpartisten Ture Köningsson. Den gäller inte
för företagare, vilket retar honom och sedan kom också förslaget om fyra veckors semester till alla arbetare.
Det var droppen, tror Clara. Han får ingenting av alla reformer. Stackars Sven, som inte kan glädjas åt livet
som det är. Men i sommar kommer Billy, och som vanligt tar Sven då en veckas ledighet.