KAPITEL 117
Blusen känns klibbig i värmen, när Clara plockar jordgubbar, som är stora och fina efter veckans regn.
Sven och Billy har åkt ut till Solvännernas ö i Stockholms skärgård. Hon får sköta taxin med Gunnar Colin
som chaufför så allt rullar på som vanligt. Carin har åkt till Skåne med familjen där hon arbetar. De har
sommarstuga på Österlen. Det kommer några vykort då och då.
Hon viftar bort en envis geting från enlitersasken.
— Ska vi få ett getingår i år också, mumlar hon.
När sista raden är plockad rätar Clara på ryggen och räknar till tre liter. Hon har inte känt av tröttheten det
sista året. Kan det vara tabletterna hon fick av Birke innan han gick bort? Eller att barnen blivit vuxna, fått bra
yrken, och alla barnbekymmer är borta? Nu väntar Clara bara på barnbarn efter att Leonard och Siv har gift
sig. Carin skriver något kryptiskt om att hon träffat en pojke i Skåne och Tomas ska väl gifta sig med sin Maj-
Britt innan de flyttar in i lägenheten i Bollmora.
Hon tar bären och går upp till verandan, där hon sätter sig och rensar dem.
Lyckliga gatan du finns inte mer ljuder det ur radion. Det är inte bara Anna- Lena Lövgren som river hus,
hela Stockholms innerstad ser ut som ett plockepinn. Men under jorden gräver mullvadarna den nya
tunnelbanan, tänker Clara medan hon sorterar tvätten från Ringströms ångtvätteri. Sven vill köpa en likadan
tvättmaskin som Leonard har åt henne. Men hon har inte lust att lära sig hur man ställer in spakar och rattar.
Det är säkrast att få tvätten i en säck från Ringström. Sedan barnen flyttat ut har högen med handdukar och
badlakan blivit mindre. Clara minns när hon och Gärd drog lakan och barnen sprang under det varje gång de
lyfte sänglinnet i höjden. Sedan skulle allt manglas slätt så att det doftade nystruket när man bäddade.
Hon tittar på klockan. Redan tre, och här står hon och drömmer. Sven och Billy kommer hem klockan fem,
så nu måste hon laga mat. Hon tar fram fläskkotletter och till efterrätt blir det jordgubbar.
Soldagarna minskar, vilket betyder att Billy ska resa hem till Nordirland. Luften är fylld av dofter från
trädgården. Sven och Billy tittar på fotografier från skärgården och Clara dukar fram kaffe. Billy får te.
— När far du hem? frågar Clara.
— I dag åker jag till Stockholm och träffar några vänner. Båten avgår först på måndag från Göteborg.
Sven, som förstår engelska men ännu inte kan prata så bra, ber Clara om hjälp.
— Kommer du nästa år? frågar Clara.
— Det är svårt att svara på, kriget mellan protestanter och katoliker har trappats upp. Man går inte säker på
Belfasts gator och hela Nordirland har blivit otryggt.
Clara lyfter sin tesked och rör om i kaffet. Sven stryker sig med handen över hakan.
— Men Clara har fortfarande en inbjudan att komma över, säger Billy.
— Jag vill gärna komma, men flyga vågar jag inte och båt verkar så krångligt.
— Men nu kan du flyga med jet från nyinvigda Arlanda direkt till Belfast. Du är välkommen, säger Billy.
Clara och Sven ser på varandra och en tyst överens-kommelse syns i deras ögon. Hon har fått en resa till
Billy av sina söner, men vet inte när hon ska resa.
Det har småregnat hela veckan. Bra för potatisen brukar man säga, småskrattar Clara för sig själv och byter
sommarens vita gardiner mot blommiga bomullsgardiner. De ska pigga upp i mörkret som kommer. Hon ser
några dammråttor på golvet och drar några tag med dammsugaren. Tycker det ser fint ut och skjuter in den
under sängen igen. Det är inte rent i huset, men inte smutsigt heller. Ett hus där man ser att det är bebott, så
ska det vara, tänker hon.
I matrummet tar hon fram sin bok om Camilla stad, sjunker ner i lässtolen och låter tiden försvinna.
Sven kommer in och hon hör hur det skramlar i köket. Han ska ha kaffe naturligtvis och in kommer han
med doften.
— Jag tog mig en kopp kaffe, det är lite ljummet men duger, säger han och sätter sig i länsstolen.
Han tar boken om första världskriget och borrar ner sig i bokens händelser. Det är tystnaden som hon inte
tycker om. Visserligen är Carin hemma från Skåne. En pojke med skånsk dialekt ringer ibland, men Carin
säger inte vem det är. Clara vill inte fråga om det är en sommarförälskelse eller något mer hållbart.