när Clara i blommig klänning och Sven i svart kostym med en röd ros i kavajslaget går runt och hälsar på
gästerna.
Clara känner inte brudens väninnor och bekanta, och snart förstår hon att det är ungdomarnas bröllop.
Hennes generation är passé. De kommer att få sitta bredvid och titta på när de unga roar sig.
Sven tar Clara under armen och tillsammans med svärföräldrarna går de uppför stentrapporna mot den
solbelysta kyrkporten. Hon ser först inget i den mörka kyrkan. Men snart har ögonen vant sig och Clara
upptäcker att kyrkrummet är lövat med björkar och vårblommor. Ju närmare koret de kommer desto starkare
doftar det sommar.
Klockorna slutar att ringa. Orgeln spelar Frösöblomster av Peterson Berger. Det är nog Maj-Britt som har
valt den. Hon vill bli operasångerska men hennes altröst är nog för tunn, tänker Clara. Hon vrider på huvudet
och betraktar brudparet som kommer uppför kyrkgången.
Tomas har ljus kostym, Maj Britt en halvlång vit brudklänning. Det bruna håret syns genom brudslöjan som
faller ned över axlarna. En bukett med sommarens blomster håller hon mot barmen. Hon är så söt, men når
Tomas knappt till axlarna.
Clara känner inte igen prästen som ska viga dem. Det är nog en av de nya prästerna som kommit hit. Han
viger dem allt enligt bibelns ord, de lovar varandra trohet i lust och nöd. Sedan håller prästen ett tal till
brudparet.
Clara drömmer sig bort bland sina minnen och vaknar när organisten spelar utgångspsalmen.
Brudparet kommer ut i solen, risgrynen faller som snöflingor över dem. Alla fotograferar, men Sven lyckas
ändå få en bild av brudparet framför kyrkporten.
En portal av björkar pryder hembygdsgårdens trätrappa, där de lyckliga poserar framför fotograferna medan
solstrålar inbjuder till lekfulla kärlekslekar. Den ungdomliga skaran går in till en vårlig meny.
Sven håller sitt tal och hälsar bruden välkommen med släkt och vänner. Clara är nära till tårar när han talar
om hur Tomas letat efter ett fotfäste i livet och att få trygghet i tillvaron. Hela talet avslutas med en skål för
brudparet.
Glassen har runnit ut och kaffet är serverat. Nu väntar alla på bröllopstårtan, och Clara tar en tårtspade och
skär en bit av skapelsen. Sven följer efter. Snart hörs ett förnöjt mummel i rummet, stolar skrapar i golvet och
några går på toaletten.
Clara och Sven passar på att tacka för sig. De skyller på sin ålder att de känner sig trötta.
På vägen hem genar de över Bollmora. Clara förundras över hur mycket de hunnit bygga.
Femvåningshusen står på parad och det nya centrumet är nästan färdigt. Hon skymtar brandstationen bakom
husen. Sven svänger in till vänster på en nybyggd väg.
— Vart kommer vi nu?
— Det här är Njupkärrsvägen och där är vägen till Barnsjön, säger Sven och rattar in på Skogsängsvägen.
Clara känner igen sig och efter en stund ser hon deras hus.
Kvällen är varm så hon sätter sig på terrassen medan Sven går in och byter kläder och kommer ut i sina
svarta chaufförskläder. Han kisar mot den nedgående solen, medan svarta moln tornar upp sig över
Stockholm.
— Vi får nog regn i natt, säger han.
— Det vore bra så torrt som det är i marken.
Clara tänker på Tomas och Maj-Britt som ska börja sin vandring som gifta. Blir de lyckliga? När kommer
barnen?