KAPITEL 121
Högerkampanjen började redan under vintern. Clara lyssnar nu på radion om hur bilisterna ska bete sig i
trafiken. Sven tillhör riskgruppen äldre, som kan ha svårt att bryta invanda beteenden till nya förstår hon. De
slutar med sången Du ska hålla till höger Svensson. Hon stänger av Luxorn. Trafikomläggningen ska ske först
den tredje september, så hon får säkert höra mer om den.
Över Stamvägen, faller nysnö i stora flingor. Typiskt aprilväder, tänker Clara och sätter sig i länstolen med
sitt broderi. Tråden går glatt genom tyget och formar en ros. Fingerborgen av järn faller av långfingret och
slår mot golvet. Hon hör var den hamnar och kommer ihåg att det numera finns sådana av plast som
försvinner ljudlöst på golvet.
Tystnaden går henne på nerverna så hon slår på radion igen som spelar dansmusik. Det blir genast liv i
huset, tycker hon.
Syföreningen har möte på församlingshemmet nästa vecka. Men sen Axel Jonsson gått bort och yngre
deltagare kommit in har det blivit en annan stämning. Nu pratas det bara om teve programmen och vilka som
har färgteve. När hon säger att hon inte har teve blir det tyst i rummet.
På söndag ska den nya prästen Börje Engström inviga den nya tillbyggnaden som ska få namnet Den goda
herdens kapell. Clara tycker det är ett vackert namn. Allt har blivit som hon berättade för Veddig en kylig
vinterkväll.
Hennes tankar flyger hit och dit, tills det knackar på dörren och någon ropar:
— Är det någon hemma?
— Är det Siv!
— Ja, det är jag och flickorna som kommer.
Clara reser sig och går dem till mötes. Flickorna har blivit stora, Lena-Karin är sin mor upp i dagen och
Clara stryker henne över håret. Ettåriga Marianne håller Siv i famnen som sparkar och vill pröva sina egna
ben.
— Kan hon gå? frågar Clara
Siv hinner inte att svara förrän Lena-Karin säger:
— Titta här, farmor,
Hon tar sin systers hand och går in i barnkammaren. Barnen slinker in i rummet och Clara kommer ihåg när
Siv bar henne i magen, hur glada de var.
—Vi går ut i köket och dricker kaffe, säger Clara.
I slutet av april börjar marken att värmas upp. Clara öppnar och tar ut tetramjölken ur sitt nya kylskåp.
Leonard och Sven har monterat in det i garderoben mellan köket och barnkammaren. Hon behöver inte oroa
sig längre för dålig mjölk, ägg och köttfärs kan nu ligga några dagar utan att bli dåliga. Kylskåpsdörren går
igen med ett sug. Hon rör sig vant, dukar fram tallrikar, maten står på spisen, pyttipanna, bacon och ägg.
Mjölk och rödbetor står redan på bordet. Clara känner sig nöjd. Sven kommer snart in, hon såg när han gick
från trädgårdslandet till postlådan.
Hon iakttar honom när han drar benen efter sig uppför cementtrappan samtidigt som han studerar posten.
Himlen är molnfri, hon förstår att dagen blir varm.
— Vi har fått ett sorgebrev, säger Sven då han kommer in och lägger brevet på bordet.
— Vem har nu gått bort? undrar Clara, fast hon vet att under åren som kommer blir det fler begravningar än
bröllop.
Han sätter sig, bryter brevet och läser det, drar upp ögonbrynen så att pannan veckar sig. Clara förstår att
det är någon nära.
— Det är Toto, hon somnade in lugnt i sin lägenhet i Lund efter en tids sjukdom enligt brevet
Hon förstår att Sven sörjer Totos bortgång. Hon var en av de få i släkten som han umgicks med och hade en
förtrolig relation med.
— När är bouppteckningen? frågar Clara.
— Den tionde maj. Jag åker ner den åttonde, begravningen är den tolfte. Så jag blir borta några dagar.