KAPITEL 129
Ett nytt år och årtionde. Clara prickar av dagen i fick-almanackan, tisdagen den sjunde mars 1970. Hur länge
har hon skrivit ner väder och dagens händelser? Hon funderar och låter pennan vila, det var nog efter kriget.
De små böckerna finns i en skokartong i garderoben, bland alla brev hon fått av sina bekanta. Hon har tänkt
att en dag ta fram allt och skriva en liten bok till barn och barnbarn. Ja, nog finns det att göra under åren hon
har framför sig.
Clara har precis vaknat, när Carl stormar in i hennes sovrum. Först blir hon rädd innan hon ser vem det är.
— Har du inte låst dörren? är det första han säger.
— Jag måste ha glömt det.
— Glöm inte att låsa, det är farligt med öppna dörrar nu för tiden.
— Ja, jag ska, men gå ut nu, så jag får klä på mig.
När hon kommer ut i köket doftar det kaffe. En svag sol lyser på bordet med kaffekoppar. Några bullar
ligger i skuggan av en stor bandspelare. Carl vill att hon ska prata in en berättelse om Gerd. Clara följer
solljuset ut genom fönstret, ser trädgården som ligger orörd, blickar över till vretens körsbärsträd, som ska
blomma snart. Men hennes trädgårdsland måste grävas idag. Sen ska de sås med rödbetor, morötter, dill och
persilja. Carl får hjälpa henne.
— Mamma, du hör inte vad jag säger.
— Jodå, du vill att jag ska berätta när Gerd fick hjärnhinneinflammation. Men inte idag. Nu ska du och jag
arbeta i trädgården.
Hon upptäcker Veddig när han rundar husknuten. Hans ljusa hår är tunt och en förestående flint kan anas.
Han liknar Sven, den svängiga gången och armarna som rör sig likadant. Han kisar mot solen som lyser på
bröstet på hans uppknäppta kavaj.
— Hej mamma, vad håller du på med?
— Rensar morotslandet. Välkommen hem. Hur är det i Norrland?
- Som vanligt, men det är roligt att komma hem.
Hon vilar med handen på hackan och undrar över hans oväntade besök.
— Är du hungrig? frågar hon.
— Lite grand.
Hackan får ligga på gräsmattan. Medan de går upp mot huset tar Clara av sig sina arbetshandskar och
lägger dem på terrassbordet.
Clara steker köttbullar och dukar fram lingon på bordet. Veddig petar i maten medan han pratar
osammanhängande om gamla händelser. Hon lyssnar och svarar. Förstår att det kan vara en flicka som
gömmer sig bakom samtalet.
— Jag ska gifta mig, säger han.
— Vad roligt. Vem är hon och när ska det ske?
Det flödar när han talar om sin blivande fru. Hon heter Maj-Britt. De ska gifta sig i Köpenhamn och flyga
vidare till Rom på bröllopsresa. Allt ska ske den tjugonde september.
— Får jag träffa din blivande fru innan ni åker?
— I morgon, svarar Veddig och ler.
Veddig har åkt till Hudiksvall och Maj-Britt till Hägersten. Clara är ensam och låter teven styra dagen.
Hon slötittar på ett naturprogram och tänker på Veddig. Han får en söt fru, med bra utbildning.
Förskollärare inte fy skam. Men de kunde väl ha gift sig i Tyresö kyrka. Det är den moderna tiden, den gamla
genrationen tänker man inte längre på.
Hon nickar till och tappar tråden.
Kylan tränger in i huset när Clara öppnar fönstret till brevhissen och hissar upp dagens post. Hon lägger