Dagar som gar tider som kommer - Vifell, Pontus

undan tidningen och öppnar ett stort kuvert med italienskt frimärke. Det är ett bröllopsfoto på Maj-Britt, taget
från midjan. Hon i vitt med brudbukett av röda rosor med Veddigs huvud inmonterat i hennes. Clara står
länge och tittar på fotografiet. Hon kan inte förstå hur man ska kunna minnas känslor och stunder med ett
sådant bröllopsfoto.
Teveljuset kastar skuggor i rummet då Clara tittar på Hylands hörna. Hon är koncentrerad på rutan och hör
inte när det knackar på dörren. Inte förrän det skallrar i rutan vaknar hon upp och märker hur svart det är, så
hon tänder takkronan och ser i fönstret att någon vill in. Det är Carin som står där och huttrar i kylan.
— Kom in och stäng dörren, det är kallt ute.
Carin tar sin väska, skjuter undan draperiet och går in i hallen.
— Kommer du hem nu? Det är ju bara november.
— Jag skrev i brevet att jag skulle komma hem den tionde november. Låser du alltid dörren numera?
— Pojkarna vill det. Ta av dig ytterkläderna och kom in. Det är Hylands hörna.
De sätter sig, det blir inget sagt, så länge teven är på, bara några enstaka kommentarer om händelserna på
rutan. När programmet slutar stänger Clara av teven.
— Nu går vi ut i köket och äter en smörgås, säger hon.
Hon tänder några ljus och tar fram bröd, ost, skinka och mesost.
— Använder du fortfarande margarin? frågar Carin.
— Det är en vana sen kriget, säger Clara och ställer det på bordet.
— Hur är det med stroken du fick?
Clara vaktar kaffepannan, ser hur vattnet drar ihop sig och känner doften av kaffe.
— Det känns bra nu, men det var svårt när jag inte kunde tala. Nu har jag tack och lov fått tillbaka
talförmågan.
— Så skönt att du känner dig frisk.
Det skumma ljuset, kaffet och väldoften gör att Clara reser sig upp och går fram till fönstret som vetter mot
Hanviksbacken. I grannens fönster ser hon en flicka som hon känner igen men glömt namnet på.
— Carin, kom hit.
— Vad heter flickan i fönstret?
— Vilken flicka?
— Hon som står i Wallenholms fönster.
— Jag ser ingen.
— Då har hon gått sin väg.
De sätter sig och samtalet ebbar ut.
Men Clara vet att det stod en flicka i fönstret. Men vad heter hon?