KAPITEL 132
Clara lyssnar på radion på dagarna, och teven när programmen börjar. Hon irriteras av att bara sitta och stirra
på rutan utan att göra något. Tiden bara försvinner.
Tomas ringer som vanligt varje morgon, det är tryggt att höra hans röst. Carl kommer när plommonen är
mogna. Han gör inte det hon vill och allt slutar som vanligt i ett gräl. Men innan Carl åker hem till Bollmora
samsas de kring en kopp kaffe. När Clara dukar av ser hon hur Carl plockar plommon.
Hon letar rätt på sina skrivdon och sätter sig vid matbordet. Vad ska breven innehålla? Det ska vara både
glädje och sorg. Karl-Erik, hennes bror, har blivit tullmästare på Skurups flygplats i Malmö och systern Ulla-
Britt har gått bort i cancer så det blir ett brev mindre och Aina får hon inte glömma.
Radion spelar ABBA: Dancing Queen. Hon nynnar med i ett mjukt tonläge, och börjar skriva. Det dröjer inte
länge förrän fyra brev ligger på bordet.
Kylan tränger in i huset. Clara tittar på teverutan. Ulf Palme fördömer USA:s bombningar av Vietnam. Hon
har aldrig tidigare hört en minister säga så hårda ord om ett land.
Nu när julen närmar sig kan väl länderna sluta fred, tänker hon eller ska man få hela världen på matbordet?
Resolut stänger hon av teven. Så tyst det blir, en skön tystnad. Hon reser sig ur stolen, sveper schalen runt
axlarna och dras ut i köket av osynliga krafter. Där står hon omedveten och ser uppåt Hanviksbacken utan att
veta vad hon spanar efter.
— Vad är det du ser efter? Sven finns inte längre, mumlar hon.
Hon konstaterar att himlen är stjärnklar och termometern visar på femton grader.
Clara går över till kiosken. Kung Gustaf Adolf är död, läser hon på Expressens löpsedel. Hon köper en och får
en extra tidning om kungen och kungahuset.
Väl hemma följer hon begravningståget i teverutan. Höstsolen lägger sorti över kortegen när den passerar
riksdagshuset och vidare mot Storkyrkan. Hon kryper in i rutan och befinner sig på första parkett.
Men livet går vidare. Veddig och Maj-Britt får en flicka som döps i Arbrå kyrka. Hon tänkte vara med vid
dopet, men kände sig inte bra, en förkylning satte stopp för hennes resa. Men än har hon mycket att se fram
emot, sina barnbarns yrkesval och när de kommer på besök. Kyrkan och syföreningen gör att huset lever
vidare. Hon flyttar några böcker i bokhyllan för att ge plats åt Per Anders Fogelström.
Vår, sommar, höst och vinter, åren försvinner. Clara har sin goda hälsa och hjärtbesvären oroar henne inte.
Hon saknar Josef Malm som flyttat till Stockholm, det polisiära sköts nu från Bollmora.
Skymning redan, klockan är bara fyra. Clara tänder läslampan, läser i tidningen om oroligheterna i
arabländerna som utlöser en oljekris i Sverige och är glad att taxirörelsen är såld. Hon orkar inte ta in all
information utifrån, så tanken går till barnbarnen. Hon vill leva så länge att hon får vara med om deras
framtida val. Clara nickar till tidningen faller ner i knäet och glasögonen ramlar ner på nästippen. Då vaknar
hon tar tag i armstödet och hasar sig upp på fåtöljen.Hon läservidare i tidningen om att artonåringar ska få
rösträtt. Tiden har gått ur led. Tonåringar ska bli myndiga.
Dagarna är sig lika, men posthissen fungerar inte längre. Brev-Olle har gått i pension och det är olika
brevbärare varje månad. De undrar nog vad påsen har där att göra, när det finns en brevlåda.
Det är hemhjälpen som kommer varje morgon med tidning och brev. Då dricker de kaffe och Clara får
skvaller från samhället runt henne.
Det är fredag, dagen är sommarljuv, och som alla fredagar går Clara ner till vedboden efter krattan. Det ska
vara fint till helgen. Krattans ränder ska synas på gårdsplanen. Hon tycker det är skönt att låta armar och ben
arbeta. Hon har läst om benskörhet och vet att hela kroppen ska vara igång. Stannar, tar upp en cigarrettask
som det står Camel på. Den går direkt på en sophög hon samlat ihop.
Några moln skymmer solen, Clara blickar mot grannen som byggt ett egnahem på tomten där den
instängde pojken bodde, som Veddig lekte med. Nu har en Jugoslavisk familj köpt huset.
Solen leker med Claras hår innan en sky skymmer solen. Grannen kom över, hon vet vad han heter men kan