KAPITEL 13
Carl har väntat hela sommaren på att få börja skolan. Nu kommer den stora dagen. Clara granskar honom och
ser efter att han är ren om händerna i ansiktet och i öronen. Carl är klädd i blå skjorta med lång ärm, grå
kortbyxor och vita strumpor.
— Ska vi gå snart? frågar han och tittar på sina nya, bruna lågskor.
Hon synar honom ännu en gång. Han är sju år redan. Åren försvinner fort, tänker hon.
— Ja, nu är vi färdiga.
Clara tar Carl i handen och öppnar dörren. I trädgården leker Gerd tafatt med de andra barnen. Löven har
börjat falla. Vinterfrukten sitter kvar på Åkeröträdet. Solen värmer luften med sina strålar. Hon känner en
glädje över att följa Carl till hans första skoldag.
De går över kullerstensgatan och genom vändkorset in på skolgården. Vid skolporten fångas de upp av
fröken som leder dem till ettornas sal på första våningen. Där ropar hon upp barnens efternamn i
bokstavsordning. Carl kommer sist. När uppropet är klart får föräldrarna gå hem.
Clara blir lite besviken. Hon hade velat vara kvar den första timmen som en trygghet för Carl. På vägen hem
inser hon att en ny fas i hennes och Carls liv har börjat.
Gerd är duktig. Hon byter blöjor på Carin och tvättar dem rena. Hon leker med pojkarna i trädgården. Vad
skulle Clara göra utan henne? Carl går ofta till farmor efter skolan. Han kallar henne Momme som kusinerna.
Hon brukar hjälpa honom med läxorna. Clara har förstått att han tycker om lugnet i hennes hus. Farfar är inte
frisk, det är hjärtat, säger Momme. För det mesta sitter han och läser.
Clara märker hur barnen delar sig. Carl går ofta ensam, medan Veddig och Leonard gärna leker
tillsammans.
Mörkret kommer tidigt på dagen. Vinden drar bister in från Vättern. Clara går med sin tunga kropp, men hon
vet hur man gör för att inte få ont i ryggen. Vila och avslappning är medicinen. Gerd får ta över mer och mer
av göromålen.
När Sven kommer hem från verkstadsskolan berättar han för Clara om dagens händelser. Han har läshuvud
men tummen mitt i handen. Nu existerar bara förgasare och fjäderblad i hans huvud.
Clara tar hans händer som är smala och knotiga. Oljeränder finns kvar längs livslinjen, tvärs över
handflatan. Hon tänker på en pojke från ungdomen som hon nobbade för att han hade så grova händer.
Tanken får henne att skratta när hon håller Svens händer. Hon släpper dem och låter sin egen vila på Svens
knä.
— Barnen börjar bli stora, säger hon.
— Hur går det för Carl i skolan? frågar Sven.
— Bra, han pratar bara om sin fröken och när skoldagen är slut går han till din mamma.
Clara reser sig från soffan och tänder ljusen. Sven tar upp sin pipa och stoppar i tobak och tänder den. Han
drar in röken och Clara ser på hans ansikte att han njuter av tobakssmaken.
— Nästa år vid midsommar flyttar vi till Kumla Hanviken. Har du tänkt på det? undrar Sven.
— Ja, då börjar ett nytt liv, som vi inget vet om.
Clara går ut i köket och börjar bokföra veckans matinköp. Äggen kostar 10 öre styck, fem fläskkotletter 3
kronor och 50 öre, mjölk 20 öre litern, 1/2 deciliter grädde 15 öre. Allt ska bokföras och lämnas till Svens
föräldrar eftersom de betalar för deras uppehälle och Svens utbildning.
Det är lördag, Gerd har fridag. Sven drar barnvagnen som Carin ligger i. Clara håller honom under armen.
Pojkarna har finkläder och varma jackor mot den bitande vinden. De springer genom vändkorset. Clara och
Sven kommer sakta efter med barnvagnen.
De genar över skolgården till Svens föräldrahem. Clara har månadens bokföring inlagd i ett kuvert i
handväskan. Hon tycker det är svårt att varje månad lämna över en redovisning av familjens kostnader. Det
känns som att tigga.
Ekonomi är inte Svens starka sida, tänker Clara. Pengarna rinner mellan hans fingrar. Därför får hans