nybyggt hus.
— Är det huset bortom Svallingsborg? undrar hon och sätter sig igen.
— Ja, just det. Min fru heter Maria och vi har tre barn, två pojkar och en flicka.
Han informerar om var skolan finns och att biblioteket och sjukkassan ligger i samma byggnad. De får veta
vilka andra grannar som har barn och att Svallingsborg är samlingsplats för ungdomarna.
De sitter länge och pratar om samhället, och Clara är glad att få lära känna en granne som har barn i samma
ålder som deras.
.
- Sven, vattnet har sinat.
- Det är inte sant!
Två dagar undersöker Sven och Svarte Petter brunnen. Den är tolv meter djup. Sven konstaterar att en liten
stril vatten rinner till, men det räcker inte ens till en kopp kaffe
Clara ser över Carls och Leonards kläder. Skolan börjar snart, och Carl ska gå i andra klass, Leonard i första.
Skorna är putsade, strumporna hela, kortbyxorna rena liksom de vita skjortorna med långa ärmar. Nästa år är
det Veddigs tur, tänker hon.
När Sven kommer in i rummet har hon lagt undan kläderna som barnen ska ha på sig första skoldagen.
- Clara, vi har blivit lurade på vattnet, säger Sven. Den förra ägaren har fyllt upp brunnen, för att vi skulle
tro att det fanns vatten i den.
— Vad ska vi göra då? undrar Clara och vrider sina händer.
Sven slår ut med armarna.
— Vi får fråga Andersson, som bygger nytt, om vi får hämta vatten hos honom.
Clara kommer att tänka på midsommarnatten när de kom hit. Hur det spikades långt in på natten i bygget
intill deras hus.
— Ja, de verkar trevliga, säger hon.
Så vandrar två vattenhinkar varje dag mellan Vifells och Anderssons.