på hans sida.
— Är du på nattcaféet Röda rummet nu? frågar Clara.
—Ja, när jag har fikat åker jag hem.
Efter helgens körningar ligger Sven och vilar. Filten är uppdragen, Clara ser bara ett stort öra och en halv
flint. Boken ligger oöppnad på bordet. Det är julens sjukdom och hur hon kom med i syföreningen och barnen
som nu går i söndagsskolan, som upptar hennes tankar.
Kommunen har installerat en telefon, så hon får direkt kontakt med borgarbrandkåren om det skulle börja
brinna. De anser att det är bästa alternativet då alltid någon finns på plats som kan larma. Nu får hon
femhundra om året i arvode. Pengar för eget bruk.
Sven sover fortfarande. Barnen leker lugnt i barnkammaren. Clara tar boken, öppnar den och läser om de
försupna kavaljererna på Ekeby. Snart är hon försjunken i den.
Utomhustermometern visar tjugo grader. Clara är tvungen att gå till skolan och betala sjukförsäkringen så
att de inte blir utförsäkrade. Hon tänker också låna några böcker. Biblioteket är öppet och finns i skolsalen
bredvid.
Hon ser ner på lillstugan med skidspåren på taket. Barnen har fått skidor i julklapp. De klättrar uppför
stegen på baksidan av lillstugan med skidorna och åker utför taket. Den djupa snön dämpar fallet. Hon
skakar på huvudet åt deras tilltag. Det var nog Leonard som kom på idén.
Clara hör Veddig som sitter i barnkammaren och pratar med djuren i en bilderbok. Han ska börja i skolan
till hösten, men hon är orolig över hans ointresse att lära sig läsa. Hon ropar på honom att de ska ge sig av.
Clara trycker ner pälsmössan på hans huvud, men något sitter i vägen.
— Jag tror du ärvt din pappas öron, säger hon med ett leende.
Veddig petar in dem under mössan. På vägen till skolan pratar han med Clara om kamraterna som retar
honom för storleken på öronen.
— Du kan väl höra hur gräset växer, säger de.
När han berättat klart, svarar hon.
— Prata med pappa, så lär han dig att vifta med öronen.
De stampar av sig snön på bron, innan Clara öppnar dörren till skolan. I slutet av korridoren går trappan till
småskolans två salar, som även inrymmer biblioteket. Men först ställer sig Clara i kön till sjukkassan. Veddig
tar av sig pälsmössan och letar efter en stol.
- Du kan sitta ett tag i biblioteket, säger hon.
Hon pekar mot salen bredvid. Veddig ser den öppna dörren och går in i rummet. När Clara kommer
tillbaka pratar Veddig med en man som sitter vid ett bord.
— Det finns inga indianböcker här, mamma, säger han och vänder sig om.
— Här har vi bara vuxenböcker, säger mannen och ler besvärat.
Det är mörkt när de kommer ut från skolan. Den vita granskogen håller emot vinden, som river upp snön på
de öppna fälten. Veddig drar ner pälsmössan mot kylan som biter i nästippen. Clara bär sitt bokpaket i
väskan.
Ålderdomshemmet ligger intill skolan. Det är en gul byggnad som omges av en stor fruktträdgård. Hon ler
åt att barnen förbjudit varandra att inte palla äpplen där. I backen mot Kumla allé stannar Clara. Hon lägger
armen om Veddigs axlar och pekar över snövallen mot en vintrig björkdunge, stor som en fotbollsplan.
— Är det inte en fin plats? frågar hon och tittar på Veddig.
— Ja det är en fin björkdunge, med all snö på grenarna, säger han.
Clara föreställer sig ett kapell vid dungen och solen som strilar genom björklöven. Kyrkoherde Jonsson
avslutar alltid syföreningen med orden: Ett kapell i Kumla är vår önskan. Det är det som får henne att
fantisera.
När de kommer hem och öppnar dörren slår en varm pust emot dem. De hänger upp ytterkläderna i hallen.
Clara tar sitt bokpaket till matsalen och sätter sig i länsstolen. Veddig följer efter.
— Läs något ur böckerna du lånat, ber han.
— Javisst, sätt dig ner, så tar jag något av Jan Fridegård.
Clara läser Sängknoppen ur hans novellsamling och Veddig sitter stilla och lyssnar.