KAPITEL 22
Regnet har tagit bort den sista snön. Vattnet rinner ner mot Skogsängsvägens busshållplats. Barnen har ställt
in skidor, sparkar och kälken i vedboden. Det är tiden mellan vår och sommar som barnen har svårast att hitta
på lekar.
Från fönstret ser Clara Stamvägen, där husen ligger inbäddade bland fruktträd och smutsiga snövallar. I varje
hus finns minst tre barn så lekkamrater saknas inte. På vägen går Gerd med Tomas i barnvagnen, de är på väg
in. Carin sitter i Claras knä och lutar huvudet mot hennes arm.
Hon ser kärleksfullt på Carin. Fem barn har hon fått.
— Min högsta dröm är att få uppleva och se när ett barn föds, mumlar hon, och stryker Carin över hennes
ljusa hår.
Hon hade hört på syföreningen om fru Andersson som födde sin son i Vendelsös taxi. Så nu väntar hon att
Sven ska få en BB-körning för då ska hon följa med.
En reslig man kommer på Stamvägen, han går mot Svallings. Det är Josef Malm, fjärdingsman och ateist,
men han hjälper alla gamla i bygden med snöskottning och andra göromål som de inte orkar med. En riktig
Guds ängel.
Hon vrider huvudet och får syn på Gert som leker innanför staketet. Hon är glad att han och Veddig har
funnit varandra.
Eftermiddagssolen lyser upp vildvinet på terrassen, där Clara sitter och läser Dagens Nyheter. Dörren slår och
hon anar att det är Veddig så hon lägger tidningen på bordet.
— Har du ingen att leka med?
— Nej, Leonard och Carl har inte slutat skolan än.
— Men Gert är väl hemma.
— Det är inte roligt att bara leka innanför staketet.
Clara funderar på vad hon ska hitta på för att Veddig ska bli glad igen.
— Kvällstidningarna kommer snart med bussen. Du kan lämna in dem till Svalling så får du en kola.
Veddigs ansikte skiner upp och han skyndar iväg ut.
Clara vet att Gerts mormor inte låter Gert gå utanför staketet och leka med Veddig. Varför ska han inte få vara
fri och gå vart han vill? tänker Clara.
Clara står en dag vid dungen när Veddig går förbi henne. och hon ser hur Gert kramar händerna runt
spjälorna. Veddig frågar nog om de ska leka och Gert springer in till sin mormor. Sen kommer han tillbaka ut
och släpper in Veddig genom grinden. Clara är nöjd med att Veddig leker med Gert.
Gerd kommer fram till henne med Tomas i vagnen och Carin som släntrar efter. Tillsammans går de in för
att äta mellanmål.
Veddig och Gert står vid vägkanten och väntar. Clara ser från fönstret när bussen kommer, bromsar in.
Konduktören slänger ut Aftonbladet som dunsar i marken. Pojkarna grabbar tag i snöret på varsin sida av
paketet och bär tidningarna över vägen uppför den cementerade trappan. De ställer paketet på
papperskorgen och ringer på kioskens klocka. Glasluckan öppnas, och de räcker paketet till en ung flicka.
Som tack får de nog varsin ettöres kola. De tar genast bort papperet. Samtidigt som de stoppar kolan i mun
kommer Gerts mormor. Hon viftar med händerna och säger något till honom. Gert följer med sin mormor
som en hund med svansen mellan benen. Clara förstår nu att Veddig har förlorat sin lekkamrat.
Han trodde nog att Gert skulle bli befriad från sitt fängelse, precis som Törnrosa vaknade i sagan som hon
brukade läsa.
- Fick ni en kola? frågar Clara när Veddig kommer in. Han svarar inte, utan går in i barnkammaren och slår
upp en bilderbok.