KAPITEL 26
Dagarna mörknar för varje vecka. Utomhusserveringen vid Svallings befolkas av traktens ungdomar som
röker och spelar poker.
Vägbelysningen tänds och samhället går till vila. Clara vänder sig från fönstret. Där vid ekbordet sitter
Leonard och läser sina läxor, medan Veddig försöker skriva med sin högra hand. Hon vet att han har det
jobbigt i skolan när han inte får använda vänsterhanden och är orolig att det skadar hans självkänsla.
Nyheter från TT hörs på radion. Clara sätter sig i soffan. Sven kommer in från köket, efter att ha hört senaste
nytt om Tyskland och flyktingströmmar via Europa. Reportern varnar för krig mellan Finland och Ryssland,
säger hon.
Sven mumlar något om dåligt försvar, sen går han ut i köket till sitt kaffe. Clara lutar sig bakåt och tänker på
Carl som inte kommer hem till jul. Det blir första julen som inte hela familjen är samlad. Han skrev i sista
brevet att det går bra i skolan. Men hon undrar om han längtar hem, eller om han känner sig rotad hos
svärmor. Det är många oroliga frågor hon ställer till sig själv. Men huvudsaken är att han får en bra jul.
Barnen ligger i sina sängar när Clara kommer in i rummet. Hon tar en stol och sätter sig. I knäet ligger
sagoboken. Veddig sticker upp huvudet över täcket.
— Mamma, sjung om pojken i skogen.
Clara börjar sjunga. I en mörk oändlig skog.
Hon lägger märke till att Veddig drar täcket över ansiktet och blundar. Clara hör hur han småpratar för sig
själv när hon läser.
Pojken är i skogen, på väg till sin far. Granarnas grenar lyfter sig för honom. Ljung och blåbärsris höjer sina
kvistar så att han ser stigen. En stare härmar en talgoxe som samlar mat till sina ungar. Han går längre och
längre in i skogen.
Aspen rasslar från roten till kronan. Björkarna vänder sina blad och ljuset gör stigen synlig. Pojken sätter
sina nakna fötter på stenar som vänt de vassa kanterna neråt.
Clara sjunger:
Mörka moln och åskan drog, gick ett litet barn dagen lång...
Veddig kryper ihop i sängen. Han vill nog inte slå upp ögonen utan blundar för att ha kvar bilden på sina
näthinnor, så hon fortsätter.
Himlen mörknar. Regnmoln tornar upp sig. En blixt river upp himlen. Stigen är borta. Granarnas grenar slår
honom på kroppen. Björkarnas toppar böjer sig ner och piskar hans ansikte.
Veddig drar i täcket, bilden av pojken finns kvar, tänker Clara.
Pojken är trött och sätter sig under en tall. Då kommer regnet och tränger in i hans kropp. Han reser sig och
ser en öppning i skogen.
Clara sjunger sista versen:
Gick och tänkte aldrig mer, jag min faders boning ser...
Då öppnar sig en vret framför pojkens ögon. Solen lyser genom lätta sommarmoln, på en röd stuga. Pojken går ut ur
skogen och får se sin far på bron.
Veddig tittar upp ur täcket.
— Mamma, sjung om sista versen.
—Så hittar pojken sin far en gång till, säger Veddig och somnar.
Clara tittar på sina sovande barn reser sig sedan upp och drar för draperiet till barnkammaren.
Ett vitt duntäcke täcker gårdsplanen och bort över ängarna. Snö redan före den första advent, tänker Clara
och drar dammsugaren över mattan.
Pojkarna är i skolan, Leonard har lätt för sig men Veddig trivs inte. Carin leker med Tomas som kryper på
golvet. Dammsugaren surrar medan tankarna går till Sven. Han har anmält dem som medlemmar i
Folkpartiet. Som småföretagare är det rätt parti, säger han. Clara får vänta och se vad det innebär.
Gatlyktan svajar fram och tillbaka, kastar sitt ljus in i rummet. I köket står två hinkar som inte fått någon