KAPITEL 28
Syföreningen är ett andningshål för Clara. Men en del företeelser kan hon inte förlika sig med. Det skvallras
om den ena och den andra. Fakta förvrids, ord förvrängs och blir till rykten. Fru Holm kan vräka ur sig de
mest fruktansvärda saker och avslutar alltid med orden: Jag säger bara sanningen.
Under ett av symötena pratar fröken Angberg med Clara om söndagsskolan. Hon vill ha hjälp med sången.
De kommer överens om att Clara ska spela på orgeln och hjälpa till med de minsta barnen. Clara blir glad att
få något att göra utanför hemmet och lära känna nya bekanta. Barn har hon alltid tyckt om och orgeln ska hon
nog lära sig att spela på.
Samhället växer och fler barn kommer till söndagsskolan.
Dagarna ljusnar vid Marie bebådelsedag, dagen som infaller nio månader före jul och Jesu födelse. Barnen har
lovdag. Sen kommer påsken.
Söndagen strålar av vårljus när Clara hjälper Leonard och Veddig på med ytterkläderna, de ska till
söndagsskolan. Under tiden passar Rut Tomas och Carin svarar i telefonen. På väg till skolan möter de andra
barn och mammor som överlämnar sina små till Clara. Hela skaran går till skolan. Hon är som en
hönsmamma med alla sina kycklingar, sprittande kring benen, tänker hon.
Skolan är öppen och alla samlas på övervåningen där orgeln står. Ljuset sipprar in från två alkovfönster. På
väggarna hänger barnens färgtavlor. Fröken har skrivit bokstäver på griffeltavlan och i kanten står det Låt stå.
Barnen har kavat upp i skolbänkarna och ögonen glittrar på de små. Hon sätter sig vid orgeln, slår tonen till
psalmen Tryggare kan ingen vara. Så reser hon sig upp och blandar sin röst med barnens. Sången klingar av
och barnen bildar därefter en ring av sina bänkar.
Mitt i cirkeln sätter sig Clara på en stol. Hon ber alla ta fram sina märkesböcker, sedan säger hon:
— Idag får ni tre märken som ni ska klistra in i era böcker. Påsken firas för Jesu korsfästelse och
uppståndelse. Det första föreställer Pilatus dom över Jesus. Det andra Jesus vandring via Dolorosa till
Golgata. Det tredje korsfästelsen.
Klistertuben vandrar runt och Clara övervakar så att alla märkena kommer rätt. Det är tyst i salen. Barnen
tittar ömsom på Clara och ömsom på märkena. Hon slår upp Bibeln och Markus berättelse om påsken, men så
ångrar hon sig och börjar berätta om Pontius Pilatus som ska döma Jesus för uppvigling av folket. Hur Pilatus
tvekar, vill korsfästa banditen Barabbas och låta Jesus gå fri. Men folkmassan ropar:
— Korfäst! Korsfäst Jesus!
Det blir tyst i rummet. Barnen skruvar på sig. Clara förstår deras nyfikenhet.
— På bilden ser ni Pilatus som sitter på sin tron. Jesus och Barabbas på var sin sida. Jesus i vitt och Barabbas
i grått kläde.
Ungarna tittar upp, de vill höra mer.
Clara ser på det andra märket där Jesus bär korset via Dolorosa till Golgata. Barnen sitter tysta och tittar
intensivt på henne. De väntar otåligt på fortsättningen.
Pontius Pilatus dömer Jesus till korsfästelse. Det är folkets vilja. Han bär sitt kors till Golgata och
legosoldaterna sätter en törnekrona på hans huvud. På Golgata korsfästs Jesus tillsammans med två banditer.
Clara gör en kort paus och tittar runt på barnaskaran. Alla ser förväntansfullt på henne. Hon fortsätter
berätta. När Clara slutar blir det tyst i salen.
— Dog Jesus? frågar en flicka.
— Ja, det är därför vi firar päsk. Till minne av Jesus död på korset och uppståndelsen på tredje dagen, säger
Clara.
Hon tittar på Veddig, som inte kan sitta still längre utan bryter cirkeln. Det är dags att sluta nu, tänker hon
och säger:
— Vi avslutar dagen med Fader vår. Alla knäpper händerna så ber vi tillsammans.
Timmen är slut och föräldrarna hämtar sina barn. Clara blir snart bekant med alla småbarnsföräldrar i
samhället och känner en samhörighet med dem, en ny känsla för henne.
Pojkarna undrar om påskharen har kommit. Clara skakar på huvudet och tittar på kransen av björkris med