KAPITEL 29
Lovdagarna är över. Veddig talar aldrig om hur det är i skolan. Han har inga läxor med sig hem. Det är något
som inte stämmer, tänker Clara. Men Leonard ska ha förhör om Smålands städer och ber om hennes hjälp.
Hon tycker om att hjälpa till med läxorna.
Hon har egna problem. Sven fick iväg henne till sjukhus. I förra veckan var hon hos en professor i Uppsala
men ännu har inget brev kommit. Clara tänker på förlossningen av Tomas, det var då det började. Hon blev
så trött, ville bara sova.
Clara diskar samtidigt som hon förhör Leonard. Veddig sitter tyst vid köksbordet och lyssnar. Han väntar
på att Leonard ska bli klar med sina läxor så att de kan spela fotboll. Clara låter disktrasan svepa över
tallriken. Leonard rabblar sina städer. Han tittar på sin mamma och förstår att hon inte hört honom.
— Var det rätt städer? frågar han.
—Ta om det igen, så får jag höra. Jag tänkte på annat.
Leonard vet att mamma har varit på sjukhuset. Pappa berättade att doktorn var osäker på hennes sjukdom,
så därför har hon fått åka till en professor i Uppsala.
— Ja, Leonard, det var rätt, säger Clara, sedan han rabblat städerna igen.
Hon tycker om att diska. Ett tankelösande arbete, hon rensar huvudet och stoppar in nytt, medan disktrasan
rengör tallrikar, bestick och grytor.
Det var professor Birke i Uppsala som undersökt henne. Han hade tagit prover på blod, urin och avföring
och lyssnat på hjärtat. Hela dagen tog undersökningen.
Clara tittar ut genom fönstret. Det har slutat regna och solen gör en regnbåge av kvarvarande regndroppar.
Den sista tallriken är färdig och Clara torkar sig på förklädet. Hon betraktar Veddig som drömmande ser ut
genom fönstret.
— Veddig, kan du torka disken medan jag förhör Leonard, glöm inte grytorna.
Hon tar geografiboken och slår upp den. Brevet, tänker hon. Brevet med diagnosen. Posten har nog kommit
nu. Tänk om brevet finns i brevlådan. Medan Leonard repeterar, går Clara ut för att se om brevbäraren
kommit. Ja, där ligger brevet. Hon sprättar genast upp det och läser. Professor Birke hade inget svar på
hennes trötthet Han föreslår två besök om året på hans klinik, så att han kan följa upp om hennes tillstånd
förändras. Hon känner sig inte sjuk, men tröttheten slår till några gånger om året.
Det har gått två veckor sedan Clara fick brevet från Birke och hon känner hur krafterna återvänt. Clara är
glad över att Carl ska komma hem från Höör till midsommar. Hon ser ut genom köksfönstret och tänker på
att Sven och hon pratat om att Veddig ska åka till Håstamölla och Leonard till Hälsingland under
sommarlovet. Då får vi en lång och skön sommar, menar Sven som helst vill att barnen ska vara vuxna. Det
har småregnat på förmiddagen, men nu skiner solen. Clara går ut och känner doften av hägg och utslagna
björkar som den varma vinden för med sig. Vildvinet vid husväggen grönskar svagt. Hon öppnar munnen
och låter livet strömma genom henne.
Hon tar sina trädgårdshandskar och planteringsspade som ligger på terrassbordet och går ner till
trädgården.
— Mamma, mamma! hör hon plötsligt
Veddig kommer över ängen och springer den sista biten mot henne. Han slår armarna om hennes ben.
— Mamma, jag vill inte gå till skolan längre, säger han med svag röst.
— Kom, Veddig, säger hon. Vi går upp på terrassen och sätter oss.
Veddig lägger ryggsäcken på bordet.
— Jag vill inte gå i skolan längre, upprepar han.
— Har det hänt något?
— Vilken hand är höger och vilken är vänster? frågar han och lägger händerna på bordet.
— Den du hälsar med är höger.
Han sträcker reflexmässigt fram vänsterhanden.
— Nej, det är vänsterhanden.
— Det är den handen jag använder till att skriva, rita och kasta boll med.