— Nej, hit har ingen ringt. Det är snöyra och tio grader kallt, plogbilen har inte kört förbi här, så det blir att
vänta.
— Tack, säger Clara och lägger på luren.
Högerhanden drar veven två varv för att avsluta samtalet.
Det har slutat att snöa märker hon när hon tittar ut igen. Vägbelysningen i Hanviksbacken ser hon från
fönstret, men ingen bil. Hon har hört hur chaufförerna pratat om rån och överfall på droskor. Fantasin skenar
i huvudet på henne. Barnen leker ovetande om vad som sker i Claras tankar. Hon vänder sig om, ser hur
kaffet kokar och tar av pannan från plattan. Lugnar sig, när hon hör hur barnen i barnkammaren klär av sig.
Om en stund ska hon gå in dit och säga godnatt.
Hon ser ut genom fönstret igen. Äntligen kommer nu Svens Volvo i backen. Då släpper allt inom henne och
ögonlocken blir tunga.