KAPITEL 37
Clara iakttar prästen och lärarna vid flaggstången och svenska flaggan som slår för vinden. Samma rutiner
varje år, men med nya barn, tänker hon. Vid skolavslutningar upptäcker man att tiden går fort och hur barnen
växer och förändras.
Hon ser några som skiljer sig från de andra. Kläderna är mer slitna, ögonen flackar runt som irrbloss. Måste
vara flyktingbarn från Norge eller Finland. Nu samlas barnen klassvis och fröken Angberg tar upp tonen för
psalmen Den blomstertid nu kommer. Späda toner ljuder över skolgården.
Överlärare Navin önskar sedan alla en skön sommar. Kyrkoherde Jonsson harklar sig innan han ska avsluta
med några gudsord. Men vinden tar orden och Clara hör bara när alla sjunger I denna ljuva sommartid och
de sista tonerna dallrar ut i junisommaren.
På vägen hem passerar Clara ängen som hon önskar att man byggt ett kapell på. Där har björkarna slagit ut
och några blåsippor blommar i backen. På krönet lyser funkishuset Flormonto i solskenet. Hon tror det är en
svensk från Frankrike som byggt huset på höjden. I skogspartiet efter Fasta försvaret blommar häggen. Vid
Kumla allé stannar hon till och ser uppåt vägen till herrgården där flyktingbarnen bor innan de slussas vidare
ut i landet. Hitlers arméer har intagit Danmark och Norge. När är det vår tur? tänker hon. Fem barn som ska
ha mat och kläder. Det kommer att bli svåra tider. Stegen blir tyngre när hon tänker på barnen men hon får ta
en dag i sänder.
Snett över vägen bygger man kommunalhuset. Det är Gyllnert som styr och ställer i kommunen. Han tillhör
Socialdemokraterna och är ordförande i kommunalfullmäktige. En bra karl tycker Clara. Hon funderar på sitt
eget åtagande i barnavårdsnämnden där hon har blivit invald av Folkpartiet och ska arbeta för barnens
rättigheter. Hon kommer att säga sina åsikter och stå för dem.
Nu ser hon sitt hus med skylten Bilstation Tel. 121.
Sommarlovet har börjat. Men fortfarande är det kallt i vattnet. Baddagarna får vänta till efter midsommar.
Clara har hört att det finns två gäng i skolan. Pojkarna från Södergården och de runt Svallingsborg. Små
slagsmål på rasterna har visst förekommit där läraren skiljt kombattanterna åt.
Hon tror att Svallingsborgsgänget rustar till krig mot sina antagonister. Veddig håller sin pilbåge i ett fast
grepp. En pil av hasselträ ligger på strängen, han spänner den, siktar på plåtburken på en stubbe tio meter
bort. Skjuter. Missar. Carl står bredvid, lägger en sten i sin slangbella, spänner den och pling låter det när
stenen träffar burken.
Clara rensar ogräs i morotslandet och ser när Veddig tränar som bågskytt. Träning ger resultat. I skolan får
han träna det han inte kan, skriva med höger hand och uttala orden rätt.
Carl försvinner upp på Mammas berg. Ska de leka indianer och vita? tänker Clara. Då följer nog Veddig och
Leonardefter honom.
Hon reser sig upp när pojkarna kommer ut från vedboden. Fickorna på kortbyxorna putar ut av småsten.
Veddig har sin pilbåge och några pilar i handen.
— Vart ska ni? frågar hon.
— Till Pappas berg, Carl väntar vid grottan, svarar Leonard.
Sedan försvinner de barfota som indianer upp i skogen mot grottan.
Clara tittar mot skogsbrynet. Veddig har berättat om grottan som de hittat när de letade efter skatbon. Hon
tycker inte om att de har pilbågar och slangbellor med sig. Tänk om de skadar varandra. Hon ryser i hela
kroppen. Det är Tryggve som de kallar Sluggo och hans två kamrater som de brukar kivas med. Veddig har
sagt att Sluggo har ett hagelgevär. Hon vet inte om det är sant. Hon kan inte känna sig lugn förrän pojkarna
kommer hem.
Hon samlar ihop ogräset lägger det i komposten och tar av sig handskarna. Just då kommer Rut med Carin
hon har Tomas i barnvagnen med suffletten uppfälld mot solen.
— Sover han? frågar Clara.
— Ja, men vi får vara tysta, säger Rut.
— Vi går upp på terrassen och dricker kaffe medan han sover, säger Clara.