KAPITEL 39
De ljusa dagarna är borta. Söndagsskolan har börjat och Clara stiger som vanligt upp klockan sju, maler sina
bönor och lägger pulvret i kaffepannan. Medan hon väntar på att det ska koka ser hon till barnen som
fortfarande sover.
Morgonsolen ligger på och lyser upp verandan och vildvinet, som blir ännu rödare. Över fälten dansar en
skir dimma. Clara står länge och suger in morgonen. När hon drar in luften tycker hon den luktar förruttnelse
och har en lätt ton av sötma. Hon tar en klunk av kaffet och ser ut över trädgården. Stanken kommer från
komposten, där resterna från alla blommor ligger.
Hon dricker upp sin första kopp kaffe och går ner till brevlådan och hämtar DN. Sedan fyller hon på koppen
och njuter av den stilla morgonen, innan barnen vaknar och det blir dags att gå till söndagsskolan.
Pojkarna har söndagskläder och inga sorgkanter under naglarna, Carin bär en småblommig klänning och
håller Clara i handen. Under tiden de är borta passar Barbro Tomas. Vid Kumla allé möter de andra barn med
sina mammor som också ska till söndagsskolan. Hon hör hur barnen pratar om Pappas och Mammas berg.
Aha, det är så det har gått till. Pojkarna har pratat om namnen på bergen med sina kamrater, de sedan för sina
föräldrar och nu vet hela samhället vad hon döpt bergen till och var de ligger
När fru Gustavsson ringde efter taxi häromdagen, sa hon att det var Gustavsson vid vägen mellan Pappas
och Mammas berg. Då visste Clara vem hon var och var hon bodde.
Skolbyggnaden skymtar mellan träden. Framme vid skolan går alla in i skolsalen. Några mammor stannar
kvar och sitter hos sina telningar. Clara sätter sig vid orgeln och alla sjunger Tryggare kan ingen vara.
Kyrkoherde Jonsson har bett Clara att skriva en tablå till söndagsskolan. Den ska spelas upp vid helgen efter
jul.
Clara sitter vid matsalsbordet med penna och papper. Det vävda draperiet till barnkammaren är fördraget.
Hon fångas av oljemålningen ovanför skrivbordet av Svens far som Svens moster, Tora Vega Holmström
målat och inte var nöjd med. Möblerna är samma som när de gifte sig. Lite slitna men ack så kära.
Ett snöväder har dragit in och täckt hela vändplanen. Björkarna vid Svallingsborgs kiosk står frusna medan
snön lägger sig i grenverket.
På papperet framför Clara står det: En säck full med troll. Hon funderar. Mormor sitter vid ett dukat bord.
Olle kommer in med en säck på ryggen. Det är första scenen.
Mormor: Men Olle då, vad har du där?
Olle: Titta det rör sig. Det är något i säcken.
I säcken finns alla trollen. Olle går och släpper ut dem. Sen kommer de in en i taget: Glupvarg, Avundsjuka,
Latmask och Egenkär. Hon skriver korta dialoger mellan Mormor, Olle och trollen så att barnen kan lära sig
texten utantill.
Olle: Mormor; jag tittade i alla fall lite.
Mormor: Kom de ut?
Olle: Ja, du skulle sett, de for ut allihop. Titta där är en av dem!
Mormor: Vad är du för en?
Glupvarg:; Jag heter Glupvarg och är hungrig.
Han kastar sig över maten, äter med fingrarna. Smaskar och har munnen full av mat.
Mormor: Nej, fy skäms så äter man inte.
Så kan hon skriva. Trollen beter sig på ett sätt som ingen vill acceptera. Mormor rättar trollen, talar om för
Olle vad som är rätt. Egenkär blir svårast att skriva om. Få se nu. Så här kan dialogen låta.
Egenkär: Du blir nog kung med tiden.
Olle: Ja, det vore något att tänka på.
Egenkär: Ja, du och jag, jag och du. Vi är allt de finaste i landet.
Då kommer Olles mor in. När hon ser trollen tar hon en sopkvast och sopar ut dem i skogen.
Clara läser vad hon skrivit. Nu har hon en stomme att arbeta vidare med i morgon. Efter tablån kan de prata