KAPITEL 47
Jasminen har blommat färdigt. Vita blomblad ligger strödda över kanoten, som har fått sin första strykning
med grön oljefärg. Men pojkarna väntar på sjösättningen tills efter andra strykningen. Clara ser när de
vattenfyller kanoten så att träet får svälla. Sven har lovat att kanoten ska bli klar i augusti.
Pojkarna hämtar vatten hos Andersson varje dag. Värmen torkar ur marken. Clara går i trädgården med
vattenkannan. Blå och gula irisar står i två rader framför vinbärsbuskarna, de röda bondpionerna slokar
framför rosenhäcken och dahliorna börjar sticka upp sina nosar.
Hon sätter ner vattenkannan vid kanoten och drar in blomdoften. En och annan maskros har blommat ut
och en skrumpen tofs syns där blomman varit. Clara tänker på Veddig som samlar på maskrosens
utblommade blommor och röker dem i en korkpipa som Karl Alfred. Han gör det på lek. Hon har sett att
ungdomar i de lägre åldrarna röker cigaretter. Hur de får tag på tobak när allt är ransonerat förstår hon inte.
Hon tar uppkannan igen och börjar vattna jordgubbslandet.
Dagarna rinner genom fingrarna. Sommarlovet börjar ta slut. Men björkarna är fortfarande gröna och solen
värmer.
Clara har kokat gröt åt barnen och som vanligt blir det bråk med Tomas som inte vill äta den. Hon ger
honom råa havregryn med mjölk istället. Sven tycker hon klemar med honom. Så fort de ätit och tackat för
maten försvinner de tre äldsta pojkarna ut till sina lekar, medan Tomas går in till Carin i barnkammaren och
Clara hör hur lekfullt de pratar.
Hon sjunker ner i en stol och slår upp DN. Tyskarna har närmat sig Moskva och en tysk armé står utanför
Stalingrad. Hon tittar på krigskartorna men fastnar på en liten artikel om fångläger i Polen. En man som rymt
från lägret berättar om de ohyggliga förhållanden som råder där. Hon läser artikeln och tänker på breven från
mor, och hennes misstankar då breven till släktingar i Tyskland bara kom tillbaka med adressaten okänd.
Hon klipper ut artikeln och viker ihop tidningen. Mor kanske vet om det finns någon sanning i det skrivna.
Sommarlovet går mot sin sista vecka. Clara tycker det ska bli skönt när barnen börjar i skolan. Då vet hon
var de håller hus. Hon kliver i stövlarna för sitt dagliga trädgårdsarbete. Solen gassar när hon öppnar dörren.
Hon hör Veddig ropa på Bosse, skuggar med handen för ögonen och får syn på pojkarna som spelar fotboll på
ängen mitt emot huset.
— Är det inte, det där busfröet, han som drar med Veddig på dåligheter, mumlar Clara.
Hon sänker handen för solen och går ner till trädgårdslandet och rensar bort ogräs.
När Leonard började på läroverket, och Veddig blev ensam i skolan, hittade han och Bosse varandra. Han
har råttfärgat hår, tänder som angripits av engelska sjukan och ben som en fotboll kan passera mellan.
Clara ser när Anders som äger bollen tar den. Han ska nog hem äta, tänker hon medan Veddig och Bosse
sakta går över ängen. De sätter sig på bensinmackens fundament. På deras smala kroppar klibbar skjortorna.
De tittar mot uteserveringen där Sluggo och Tjockis sitter med varsin sockerdricka.
Sakta förflyttar hon sig till rosenhäcken och ser hur de letar efter pengar i sina byxfickor. Det är säkert
dricka de vill ha. Nu stegar de över gatan till bordet och sätter sig ner.
Hon går ner på gårdsplanen ser över gatan hur Tjockis ända sväller ut över hela stolsitsen. En spinkig,
rävaktig vapenbroder som allmänt har smeknamnet Sluggo sitter bredvid honom. Båda flinar när Veddig och
Bosse kommer fram. De pratar en stund med varandra.
Skjortorna hänger löst utanpå deras kortbyxor när de efter ett tag går Stamvägen fram förbi Malms hus, på
backkrönet viker de av till Fornuddsvägen. Någon sparkar på en sten så dammet yr, sedan försvinner de mot
fornudden.
Clara var inom hörhåll då hon stod på gårdsplanen. När hon såg Tjockis sa hennes magkänsla att något
kunde hända pojkarna. Hon tar upp allt skräp kastar det i soptunnan och går in. Hon får vänta och höra vad
som hänt tills Veddig kommer hem.
Clara läser en bok när Veddig kommer inrusande. Han kan knappast prata och sätter sig i stolen bredvid.
Ordflödet vill aldrig sluta, allt kommer på en gång.
— Du får berätta allt från början, säger hon och stoppar honom.