KAPITEL 89
Januaridagarna är långa och mörka, snön sjunker sakta ihop. I februari kommer ljuset. Värmen gör Clara
gladare. Våren finns i luften.
Grävmaskinerna kommer med sina käftar. Clara står på gårdsplanen och tittar på hur de tuggar sig ner i
marken. En värmer vägen, sen hackar den andra sönder tjälen. De ska äntligen få vatten och avlopp. Varmt
och kallt vatten och en vattentoalett. Slippa det äckliga utedasset och hinken i tvättrummet som står och
luktar.
Sen ska Wallenholm komma och måla och tapetsera om hela huset. Allt ska vara klart till midsommar. Clara
börjar frysa om fötterna och går in i värmen.
Hon skopar vatten i kaffepannan och maler några extra bönor till kaffet. När Sven kommer ska de fira med
extra starkt kaffe och vetebullar.
Veddig ska just gå ut, då Clara ropar på honom.
— Veddig, pappa vill prata med dig!
Han vänder och går sakta in i rummet, där hans pappa sitter vid matbordet.
Clara och Veddig sätter sig bredvid Sven.
— Hur är det på jobbet, trivs du?
— Ja, sådär lite enformigt, samma varje dag. Var det något mer pappa ville?
Radion spelar dansmusik. Hon ser hur han lyssnar och drömmer sig bort.
— Veddig, du hör inte vad jag säger.
— Å, förlåt pappa, det är bra på jobbet. Fina kompisar, men dagarna är långa.
Sven tar sin pipa och stoppar den omsorgsfullt. Clara märker att han vill säga något mer men vet inte hur
han ska börja. Det var en gång en skola ljuder det ur Luxorn. Han vill ge sin son en nystart, på Hvilan, där
släktens anor finns. Få Veddig att börja studera tekniska ämnen.
— Mamma och jag undrar om du vill gå på Hvilans folkhögskola, så får du uppleva en annan skolform.
Hon ser hur ett leende sprider sig i Veddigs ansikte. Han fyller snart nitton år och har förut varit i Skåne hos
sin mormor på sommarloven.
— Ja, det skulle vara roligt, svarar Veddig.